– 1 Joh 4:19-5:4 Ps 72:2,14-15bc,17 Luk 4:14-22a –
De som hörde Jesus tala i Nasarets synagoga häpnade över de ”ljuvliga” ord som utgick ur hans mun. De lyssnade inte bara med sitt förstånd. De smakade sötman i Jesu ord. I det ögonblicket var de mystiker.
Gregorios av Nyssa (d. 405 och broder till Basileios den store) var en av den tidiga kyrkans stora mystiker. Han ville hela tiden ta ett steg vidare. Efter varje steg ville han ta ett nytt.
Kroppslig hunger kommer till en gräns. Den andliga hungern vill hela tiden ha mer.
För aposteln Johannes är tron inte bara något för förståndet. Han beskriver tron som en ny födelse.
Jesus är smord med Andens olja för att framföra ett ”glädjebud för de fattiga”. Av glädje gjorde han Guds vilja, för att vi skulle gö-ra som han.
Den som upplever buden som ”tunga” har ännu inte tagit den nya födelsen helt i besittning.
Den självupptagne fångas av andlig trötthet och leda. Kärleken lockar fram människans sanna väsen. Augustinus säger att den som älskar inte blir trött.
Benedictus vittnar om samma erfarenhet. Det goda kan bli en ”vana och dygden en lust”. ”Hjärtat vidgar sig och man löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga sötma.”
Erfarenheten känner igen det som glädje, lätthet och sötma.
I den heliga eukaristin sjunger kyrkan: ”Smaka och se att Herren är god”.
