– Vish 13:1-9 Ps19:2-5 Luk 17:26-37 –
Vishetens bok ser Skaparen i och bakom tingens skönhet. Det finns en viss likhet, en analogi, mellan skapelse och Skapare.
”Ur storheten och skönheten hos det skapade träder bilden av dess upphovsman fram.”
Visheten kallar dem dåraktiga som ”inte ur det sköna de såg hämtade kunskap om Honom som är”. En diskret hänvisning till det heliga Gudsnamnet, till den Gud som är.
Visheten tillägger urskuldande: ”Ändå förtjänar dessa människor inte att klandras så strängt”, men tillägger: ”urskuldas helt kan de inte”.
De som också sett den uppenbarade sanningen, med kulmen i Evangeliet, bedöms strängare.
De har hört hur det gick för folket på Noas och på Lots tid. Straffet drabbade alla som levde dåraktigt, som om Gud inte fanns.
Till slut använder Jesus ett ordspråk: ”Där liket ligger, där samlas gamarna”.
Syftar han på dem som tagit emot Anden, men sedan inte frågar efter Anden? De kan jämföras med ett lik, som saknar liv. Med sitt dåliga samvete dras de till varandra, som gamarna till liket.
Den heliga eukaristin firas med både skapelsens och nådens gåvor. Naturens gåvor, förädlade av människans arbete, sång, liturgins gester, textilier, arkitektur, ikoner.
Nåden förvandlar och fullbordar både gåvorna och dem som söker och ser med rent hjärta.
Hela eukaristin blir en ikon. Vi ser och blir sedda. Vi kommunicerar för att förvandlas.
