– Rom 16:3-9,16,22-27 Ps 145:2-5,10-11 Luk 16:9-15 –

I avslutningen av sitt Romarbrev vänder sig Paulus till en rad vänner och medar­be­tare. Tonen är varmt mänsklig och samlas i uppma­ningen: ”Hälsa varandra med en he­lig kyss”.

Vår nordliga kultur är ovan vid kyssen som hälsning, men den möter ofta i bibeln, både mellan anför­van­ter och vän­ner.

Samuel kysser David efter att med olja ha smort honom till konung. Kys­sen var en vanlig vördnadsbetygelse mot judiska lä­rare, men man känner också den bedrägliga kyssen. I Getsemane missbrukades den grymt: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”   

Men redan profeten hade sjungit om hur något skulle spi­ra fram ur jorden när rättfärdigheten blickade ner från himlen. Kyrkan ser att detta sker när Maria besöker Eli­sabet. Freden och rätt­visan omfamnade varandra i en helig kyss (Psalt 85).

Kyssen används som bild för både människoblivande och återlösning, både för jul och påsk.

Gud ”kysser” männi­skan. Av bruden i Höga Visan har Kyrkan lärt sig att besvara kyssen. Bruden säger om brud­gummen: ”Kyssar vill jag dricka ur hans mun.”

Kyssen utväxlas när vi äter hans Ord och smakar den heliga kom­­munionen.

Kyssen är sigillet på det ömsesidiga, på det största och outsägliga.

”Hälsa varandra med en helig kyss.”