– Heb 12:4-7,11-15 Ps 103:1-2,13-14,17-18a Mark 6:1-6 –

Människorna i Jesu hemstad tog anstöt av hans förkunnelse och under. Han hade ju levt mitt ibland dem, vuxit upp som ett barn bland deras egna barn. De kunde inte tänka sig Gud så mänsklig och så nära.

Deras förutfattade meningar om Gud hind­rade dem att tro. Jesus säger att ”de inte ville tro”.

”Närheten”, och därmed svårigheten, fortsätter i den heliga kyrkan. Kan mänskliga ord i bibeln sam­­tidigt vara Guds ord? Kan den kyrka som be­står av människor vara helig? Kan hostian, som till det ytt­re liknar van­ligt bröd, vara Kristi kropp?

Ett annat hinder är att Herren använder lidande och motgångar för att forma och fostra sina lärjungar. Till en början tycks fostran vara ”mera till sorg än till gläd­je”.

Men de som bejakar det som prövningar kan i efterhand upptäcka och vittna om att det varit till hjälp, ibland en nödvändig sådan. ”Innan jag fick lida, for jag vilse.” 

De upp­täcker att de sökt det begränsade och det jordiska. Men de är skapade till något större. Gud blev människa för att göra männi­skan gudom­lig. ”Gud behandlar er som söner.”

Den heliga Agatha var en av den romerska kyrkans tidiga martyrer. Vi hör hen­nes namn i den första eukaristiska bönen. Hon avvisade ett frieri från en hednisk guvernör som krävde att hon avsvor sig sin kristna tro. Hon straffades med den mest plågsamma tortyr. Hennes namn bety­der ”den goda”. Hon sök­te det högs­ta goda, den himmelske brudgummen.

Den gudomliga avsikten både genom inkar­nationen och i prövningen är att göra oss lika sin Son, att göra oss till ”söner i Sonen”.

Närhetens källa och kulmen är den heliga eukaristin. Han möter oss i ett bröd som människan kan äta. Men brödet är hans kropp, för att vi skall helgas och förvandlas till hans likhet.