– Heb 8:6-13 Ps 85:8,10-14 Mark 3:13-19 –

Mera adekvata texter i böneveckan för enheten kunde vi inte få.

I den första läsningen citeras profeten Jeremia om det nya för­bun­­det, där ingen längre behöver korrigera sin bror och säga: ”Lär känna Her­ren. Alla skall veta vem jag är”. Profeten ser slutmålet i Guds rike. Det är ett stycke dit, också i Katolska kyrkan.

Ändå finns en grund och en startpunkt för enheten, dopet. Samma Guds lag, kärleken, är genom Anden inristad i alla döptas hjärtan.

Det har vi lärt oss genom de tolv apostlar som Jesus utvalt, den av­gör­an­de inkarnatoriska grunden för enheten. De skall se­na­re, tillsammans med Maria, få del av Anden.

Ur förbundet med de tolv stammarna växer den ena, heliga, ka­tolska och apostoliska kyr­kan. Jesu verk förs vidare genom apos­t­lar­na och deras efterfölja­re under den helige Andes led­ning.

Kyrkans enhet är både kroppslig och andlig, både synlig och osyn­­lig, både inkarnatorisk och pneumatisk. Fadern för sitt verk vidare, genom sina bå­da ”händer”, Sonen och Anden.

Enheten är inte ett resultat av mänskliga förhandlingar och åtgär­der. Enligt profeten är det Herren som inristar sin lag i folkets hjär­­­tan och som suveränt utväljer sina tolv apostlar.

Ändå efterfrågas de troendes samverkan.

De troende träder in i en enhet som redan finns i Guds plan med sitt heliga folk. Allas villkor är lika. Ekumenikens första steg till enhet är enligt Johannes XXIII omvändelse.

De upptäcker den enhet som Andens åstadkommer, de söker den, för­blir i den, fördjupar och bevarar den. De görs till lemmar i samma kropp och växer i lydnad för samma Ande.

Trons bön om enhet, omutlig lydnad mot Kyrkans Herre och ly­hörd­het för Andens led­ning – det är den fortsatta omvän­del­sens väg till den en­het som Herren ger sin ena, heliga, katols­ka och apostoliska Kyrka.