– 1 Mos 49:2,8-10 Ps 72:2-4b,7,8,17 Matt 1:1-17 –

Under de sju sista dagarna fram till jul låter kyrkan oss höra allt vad evan­ge­listerna berättar om tiden före Jesu födelse. Idag och i morgon ur Mat­teus. Resten av veckan ur Lu­kas. 

Matteus släkttavla vän­der sig till en judisk läsekrets. Han börjar med Ab­ra­ham, som var trons fader för det utvalda fol­ket. Han var väl­­sig­nad, för att välsig­nel­sen sedan skulle nå alla folk.

När Matteus kommer till Jakobs söner är det Juda som får fö­ra löftet vidare. Från 500-talet f. Kr. kallas folket helt enkelt för ”ju­darna”. 

Varför just Juda? Beror det på att Juda er­bjöd sig som fånge i Benja­mins ställe, när Josef prövade sina bröder i Egypten? Han gjorde bot för att ha sålt sin broder och erbjöd nu sitt liv för sina bröder.

Juda beskrivs som ett lejon. Spiran skall inte vika från ho­nom. I versen efter står det: ”Han tvät­tar sin klädnad i dru­­vornas blod”.

Vem kunde bättre än Juda vara en profetia om den som skul­le kom­ma?

Släkttavlorna inne­fattar inte bara heliga, utan syndare, och stora såda­na.

Släktforskning kan fascinera. Människan lär känna sina rötter. Ännu me­ra fascinerande är hur Gud går in i judafolkets och där­med i hela människosläktets historia för att frälsa och förvandla det.

Planens judiska rötter når fram till ”Josef, Marias man”. Så fort­sätter Matteus: ”av henne föddes Jesus som kallas Kristus”.

Men planen förs vidare i dem som tror på och följer Jesus. Matte­us slu­tar sitt evangelium med Jesu befallning till sina tolv apostlar att ”göra al­­la folk till lär­jungar”.

Planens källa rinner fram i den heliga eukaristin, där Marias son, lejo­net av Juda, ger sitt liv för sina bröder.