– Upp 15:1-4 Ps 98:1-3b,7-9 Luk 21:12-19 –

”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.”

Tålamod och uthållighet är oansenliga dygder – men avgörande. Ingen dygd har något värde om inte män­niskan håller ut i den. Vad har det för värde att vi en gång var dygdiga, om vi inte håller ut?

Tålamod kan krävas också i relationer där man minst väntar det. Jesus talar om förföljelse från ”föräldrar och syskon och släkting­ar och vänner”. Bene­dictus talar särskilt grundligt om det tålamod som krävs mellan bröderna i klostret.

Den tålmodige har ”kämpat sig fri från odjuret”. Vre­de och upp­rörd­­het kan väcka vilda och ”djuriska” krafter. Tålamodet lämnar domen åt Gud som ensam kan ”döma jordens krets med rättfär­dighet”.

Tålamodet ger inte bara frihet, det bereder för glädje och lov­sång. 

Johannes ser ett ”stort och märkligt tecken”. Han ser dem som ”står på glashavet blandat med eld”.

Två bilder ses ihop. Dels bilden av Röda havet, där folket rädda­des och fienden gick under. Dels golvet i den himmelska världen, fullbordan av Guds plan med sitt folk.

Tålamodet är inte bara en mänsklig dygd. Det är förnyat av Kris­tus och kallas därför både Moses och Lammets sång.

Kyrkan sjunger den sången i varje eukaristi.