– Rom 12:5-16a Ps 131 Luk 14:15-24 –

”Välkomna, allt är redo!”

Inbjudan är vidöppen. Det var denna inbjudan som munken den helige Willi­brord förkunnade för Friserna på 700-talet.

Det är människan som hittar på ursäkter. Hon låter sig luras att pri­oritera annat.

Domen är hård, men rättvis. Inte för att hon inte duger, men för att hon av­visar nåden. 

Det är nåden som präglar den kristna etiken. Buden är tillämpad nåd.

Tjänandet är en gåva, likaså att dela med sig, att undervisa, trös­ta och förmana och att visa barmhärtighet.

Ändå upplöses det inte i menlös snällhet. Att hålla fast vid det go­da betyder också att avsky för det onda.

Ändå krymper det inte till beräkning och småaktighet. ”Överträffa varandra i ömsesidig aktning.” 

Det nya livet präglas av iver, av ständigt mottagande av ny nåd. ”Håll er brinnande i anden. Var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen.”

Nåden är inte skild från verkligheten. ”Vinnlägg er om gästfrihet. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa.”

Ändå är allt nåd. Det finns inga hållbara ursäkter.

”Välkomna, allt är redo!”