– 1 Mos 49:29-33; 50:15-26a Ps 105:1-4,6-7 Matt 10:24-33 –

Josef tröstar sina bröder när deras far Jakob är död. De fruktar broderns hämnd för att de sålde honom till främlingar.

Hans svar är hisnande: ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till go­do för att så behålla mycket folk vid liv”.

Finns det i hela Skriften någon formulering som tydligare uttryc­ker Kristi påsk och Guds makt att förvandla ont till gott? Josef fö­regriper vad den Upp­ståndne säger till alla botfärdiga syndare.

Men när det gäller är det svårt att se. Män­niskan behöver mod för att se. För att förbli i förtröstan och frimodig­het behöver hon de kär­va orden om guds­fruk­tan. ”Ni är mer värda än aldrig så många sparvar.”

För att kunna vittna om denna kärlek råder oss Bonaven­tura att mera fråga efter nåden än efter lärdomen, mera söka bön än bok­­liga studier.

”Hela vår känsla mås­te omfor­mas och vändas till Gud.”

Han sökte den eld som sät­ter allt i brand och rycker oss hän till Gud.

”Låt oss tysta vår oro, våra begär, våra bilder; låt oss med den Korsfäste gå över från den här världen till Fadern.”

”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjä­naren om han får det som sin herre.”

För att som Josef kunna säga till dem som gjort ont mot oss och till alla onda tankar: ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo för att så behålla mycket folk vid liv”.

Vi tuggar i oss detta liv i den heliga eukaristin.