Kortpredikan 22/3 – Till Dan B:2,11-20 Ps 25:4-9 Matt 18:21-35 –
Vissa ord i den heliga Skrift har fått särskilt fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asarjas bön i den brinnande ugnen beds i varje katolsk mässa.
När gåvorna burits fram på altaret ber prästen tyst och djupt böjd inför altaret: ”Herre, vår Gud, inför ditt ansikte ber vi med ödmjukt sinne och förkrossat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi frambär i dag bli dig till behag”.
Asarjas bön i Babylonien ersätter det offer som inte längre kunde bäras fram i Jerusalems tempel.
Han ber ställföreträdande för hela sitt folk som är i svår nöd. Det är vår bön för folket i Ukraina och för hela kyrkan.
I Jesu liknelse får en tjänare sin enorma skuld efterskänkt. Men hans ånger var inte uppriktig. Det visar sig när han vägrar att själv förlåta en medbroder, vars skuld var en bråkdel av hans egen.
Jesus lär oss att be: ”förlåt oss våra skulder så som ock vi förlåter dem oss skyldiga är”. Benedictus hänvisar särskilt till denna bön i sin regel, med tanke på ”de sårande törnens skull som brukar skjuta upp”.
Gud verkar omutlig. Den som inte vill förlåta sin nästa kan inte räkna med förlåtelse för egen del.
Guds ”omutlighet” är ingen brist i hans barmhärtighet. Tvärtom, det är flödet av hans barmhärtighet som inte får ”stoppas upp”. Detta sker när människan vägrar att förlåta sin nästa. Hjärtat är fortfarande delat.
Asarjas säger: ”Nu följer vi dig helhjärtat”. Denna ”helhjärtade” bön är en frukt av uppriktig ånger. Den som saknar ånger kan och måste be om den. Gud väntar på den bönen, och besvarar den.
Blodet från Kristi förlåtande hjärta förenar sig med människans andliga blodsystem. Till nytt liv och glädje för den ångerfulle och för hela kroppen.
”Herre, vår Gud, inför ditt ansikte ber vi med ödmjukt sinne och förkrossat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi frambär i dag bli dig till behag”.
