Kol 1:24-2:3 Ps 62:6-7,9 Luk 6:6-11

Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand repre­senterar människan i hennes svaghet, som förvandlas till kraft.

Den ”helade” människan ser vi i Paulus liv, präglat av ofattbar kraft och glädje. Det vittnar om honom som rymmer vishe­tens och kun­ska­pens alla skatter. Samtidigt är det fyllt av lidande och martyrium, hop­pets tec­ken.

Hoppet ger delaktighet i det vi hoppas på. Därför kan Paulus gläd­ja sig ock­så över sina lidanden. Han lider dem i sitt eget kött, men han lider ställföreträdande, ”för hans kropp, som är kyr­kan”. 

Därmed får apostelns lidanden andra förtecken. Han kallar dem något som ”ännu fattas i Kristi lidanden”. Det som är ”fullbordat” i Kristus, ”fullbor­das” nu i hans kropp, som är Kyrkan. Lemmarna skall växa till och bli ”full­vuxna i Kris­tus”.

Kristi kropps lemmar har del i huvudets hemlighet, för att ”låta Guds ord nå sin fullbordan”. Guds väldiga plan når sin fullbordan i de troendes lidande.

Lidandet är en verklighet. Men när aposteln använder sin nyvun­na kraft, följer sin Herre och bär sitt kors, kan han förena sina li­danden med sin Herres. Påskens seger lyser igenom. ”Kristus finns i er, hoppet om härligheten.”   

Det är vad vi ”gör” och firar i varje eukaristi. Lemmarna förenar sina lid­an­den med huvudets lidande och offer. Och blir delaktiga av honom.

Benedictus tillämpar det när han manar till tålamod i mot­gångar och orättvisor. ”Trygga i hoppet om gudomlig vedergäll­ning fort­sätter de med glädje: ’Men i allt detta segrar vi för hans skull som har älskat oss’”.

”Kristus finns i er, hoppet om härligheten.”