Kortpredikan

– 5 Mos 6:4-13 Ps 18:2-4,47,51 Matt 17:14-20 –

”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta.”

Budet att älska Gud av hela hjärtat omfattar och präglar allt. Det är en följd av tron på att tillvaron har en enda Herre. 

När israeliterna får ta det utlovade landet i besittning, med städer, hus och trädgårdar som de inte själva har byggt, är det en påmin­nelse om att allt också är en gå­va.

I det Nya Förbundet vet vi att gåvan är den Helige Ande. Därför ber vi om Anden. Vi lär oss ur det Gamla Förbundet och skriver in gåvan på dörrposterna i vårt hus, när vi går på vägen, när vi lägger oss och när vi stiger upp.

Benedictus tillämpar det på den stän­diga bönen, som skall ske: ”i klostret, i trädgården, på vägen, på åkern, och överallt, vare sig brodern sitter, går eller står”.

Budet är en följd av tron. När lärjungarna i evangeliet inte kunde dri­va ut demonen berodde det på deras sva­ga tro. 

Guds kraft kan saboteras av en enda makt i universum, oviljan i männi­skans hjärta. I hjärtat upptäcker hon hindren, tröghet och missmod, avund, hat och högmod.

Endast genom den helige An­de, kanske med hjälp av en pålitlig vägledare, ser hon hindren och känner igen Andens röst.

Andens löften är obegränsade. Genom Anden ”vidgar sig hjär­tat och hon framskrider hon i tron och i livet”. Hon får löftet att förflyt­ta berg.

På Marias förbön, hon som var överskuggad av den helige Ande, ger oss Her­ren sitt löfte: ”Ingenting blir omöjligt för er”.

”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta.”