– Upp 14:1-3,4b-5  Ps 24:1-4b, 5-6 Luk 21:1-4 –

Vilken skara! – Den fattiga änkan hörde dit. Abboten Columbanus likaså. Jo­hannes beskriver dem. De har lärt sig den nya sången. De är friköpta från jorden. De är fläckfria. De följer Lammet vart det än går. De etthundrafyrtiofyra tusen. Responsoriepsalmen be­sjunger dem: ”De som har oskyl­­diga händer och vars hjärta är rent, de som inte be­drar. De söker Guds ansikte”. Benedictus ut­lägger den psalmen i Re­gelns pro­log.

Jesus såg den inre kvaliteten hos änkan som gav allt hon ha­­­de att leva på och därmed sig själv. Aposteln beskriver vad som sker genom henne: ”Jag är fattig men gör många rika, jag har ingen­ting men äger allt”.

Abboten Columbanus, död år 626, härstammade från Irland, men grundade kloster på kontinenten som lämnade bestående av­tryck. Några menar att de iriska munkarna räddade kristen­domen i Europa, som vid denna tid försvagats av konflikter och främ­man­­­­de folks invasio­ner – inte olikt vår egen tid.

Mönstret blir synligt i Skriftens sista bok. Jo­han­nes ser dem som ”följer Lammet” genom tidens och historiens alla trångmål, fasor och prövningar. De har förstått Guds hemliga plan och me­ning.

”De sjöng en ny sång inför tronen”. Sången avslöjar att deras styrka inte kommer från dem själva.

I varje eukaristi följer vi Lammet ”var det än går”. De ”felfria of­fergåvor” vi bär fram i offertoriet, symboler för allt vi har och är, förenas med och helgas av Kristi ”rena, heliga och fläckfria of­fergåva”. (ur Första eukaristiska bönen)

Hans offer ”lär oss den nya sången”.

”Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud Fader allsmäktig, i den helige Andes enhet, all ära och härlighet i alla evigheters evighet. Amen.”