– Jes 38:1-6,21-22,7-8 Resp.ps Jes 38:10-12d,16 Matt 12:1-8 –

Hiskia hör till de få rättsinniga kungarna på Davids tron. När han får höra att han skall dö ber han och vädjar. Herren svarar: ”Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar.” Han får femton år till att leva.

Gör det någon skillnad? – Ja, om tiden används rätt.

Benedictus säger: ”Gud medger en förlängning av våra livsdagar för att vi skall bättra oss från det onda”.

Hiskias exempel är skrivet för vår skull. Hans bön under tårar är en förebild för oss och det svar han fick är ett tecken som pekar fram­åt.

Lärjungarna i evangeliet är hungriga och rycker av ax för att äta. Det var tillåtet enligt Mose lag. Fari­séernas förbud var ett senare tillägg som lärjungarna kanske inte ens kände till.  

Jesu svar på fariséernas dömande reaktion är det tecken som vi ställs inför. Han ger först några exempel ur Skrifterna som gör fariséernas rigorösa tillämpning omöjlig. Sedan säger han: ”Här finns det som är större än templet. Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Människoso­nen är herre över sabba­ten”.

Hans ord är samma tecken han gett i bergspredikan, när han stäl­ler sig på samma nivå som Gud som givit dem lagen. Nu säger han sig vara Herre över sabbaten, den gåva som Gud själv har givit sitt folk. Det går inte att ta miste på hans anspråk.

Hur reagerar de som hör detta? De kan börja diskutera och pra­ta. His­kia bad med rent hjärta. Filosofen Sören Kirkegaard talar om ett språng på sjuttio tusen famnars djup. Trons svar.      

En vägvisare säger: ”Så drar Gud människan ut ur hennes mänskliga natur och in i den gudomliga, ut ur jordisk klagan och in i gudomlig viss­­­het. Och nu blir människan så gudomliggjord att allt vad hon är och verkar, det verkar och är Gud i henne”.

Gud vill säga till sin tjänare: ”Jag har hört din bön, jag har sett dina tå­rar.”

Men han väntar på hennes tro och den lydnad som följer av tron.