– Mal 3:1-4; 4:5-6 Ps 25:4b-5b,8-10,14 Luk 1:57-66 –

Förelöparens och frälsarens födelse­be­rättelser är hos evangelisten Lukas invävda i var­andra.

Redan förelöparens födelse väcker förundran och glädje där up­pe i Juda bergsbygd. Frälsa­rens födelse skall av änglarna förkun­nas som en stor glädje för herdarna i Betlehem.

Förelöparen behövs, för att, som profeten säger, re­na och luttra guldet och silvret.

Julen är ofta en svår högtid. Julens änglar får sällskap av demo­ner, som inte tål friden och gläd­jen. De är stres­sa­de och ner­vösa, ty de vet att äng­larna är star­kare.

Demonerna börjar med att skapa oro och splittring. De vill åstadkomma trött uppgivenhet.

Änglarna måste därför väcka dygder till liv, tålamod och lydnad, som samar­betar med människans förnuft och vilja.

De monastiska fäderna uppmanar oss att stå på vakt vid vårt hjär­tas dörr. Avvisa varje frestelse och ond tanke redan vid porten!

Bönen är det avgörande verktyget. Släpp inte bönen innan friden är åter­ställd.

Ingenting är viktigare. Det vore att föredra något framför Jesus, som kommer för att ge frid och för att födas i hjärtat.  

Det är källan till denna frid, Jesu Kristi födelse, som vi skall fira.

Vi skyddar den friden som Maria vårdade sitt barn.

Vi ger den vidare till varandra, till alla människor av god vilja.