1 Joh 1:5-2:2  Ps 124:2-5,7-8 Matt 2:13-18

De oskyldiga barnen i Betlehem firas som martyrer för Kristi skull, trots att de inte själva kunde be­känna tron. Tradi­tio­­nen är mycket gammal och utbredd i hela kyrkan.

Kyrkan tror som hon ber. Ledd av Anden har hon förstått.

Kris­ti offer sonar ”inte bara våra synder u­tan hela värl­­­dens”. Korsets vidun­derliga kraft, har för­trampat ondskans väl­de, redan i förväg. 

Utan att själva ha kunskap om det, vittnar de oskyldiga barnen om det ljus som mörkret inte får makt över.

En kyrkofader frågar: ”Varför blir du rädd, Herodes, när du hör om konungens födelse?”

Herodes rädsla styrs av okunnighet om Kristi avsikter. ”Han kommer inte för att störta dig utan för att övervinna djävulen”.

Vi firar denna mässa för de otaliga ofödda som i våra dagar förvägras sin guda­givna rättighet, rätten att leva.

Det är ”dödens kultur” som är fienden, inte de kvinnor som fångas av den.

Låt oss be om det barmhärtiga ljuset, om det hjärta som inte dömer syndaren, men som förundras över honom som låter de oskyldiga barnen i Betlehem vinna seger innan de ännu kan tala.