– Ef 6:1-9 Ps 145:10-14 Luk 13:22-30 –

”Var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.”

Det gäller både barn och föräldrar, både underordnade och dem som är satta att leda.

Barnen uppmanas av aposteln att lyda sina föräldrar. Samtidigt uppmanas fä­derna att ”inte reta upp sina barn”.  

Föräldrarna är inte barnens herrar, utan deras vägledare. De skall ”fostra och vägleda dem efter Herrens vilja”.

Också slavarna uppmanas att lyda sina jordiska herrar, inte som ”in­ställsam­ma ögontjänare”, utan ”ärligt och uppriktigt, villigt och glatt”.

De som har slavar uppmanas att inte använda ”hårda ord”.

Den inre kraften i denna tro skulle så småningom upphäva slaveriet i dess då­varande form. Alla människor står un­der en enda Herre i himlen, som inte ”tar hän­syn till person”.

Det som gäller för alla är att låta sig fostras för att ”helhjärtat kunna göra Guds vilja”.

Då är vi inte långt från den fråga som möter i evangeliet: ”är det bara några få som blir räddade?”.

Jesus talar om en trång och en stängd port, och om dem som skall kom­ma från alla vä­derstreck och ligga till bords i Guds rike.

Han besvarar inte frågan ”hur många”, men uppmanar till kamp. Han antyder inte, som ofta hörs idag, att alla skall bli frälsta. Han säger: ”Många skall för­söka ta sig in men inte lyckas.”

Han talar om dem som låter sig bedras av sig själva. De tror sig va­ra med. De har hört, men utan att lyda. Paulus kallade dem ”ögon­tjänare”.

”Sådana som är först skall bli sist.” De som har fått mest men inte tagit emot gåvan får den strängaste domen. De fäller domen över sig själva. Ingen stängs ute för att kraven var för höga eller förutsättningarna för svåra.

”Sådana som är sist skall bli först.” Det unika och hisnande skymtar fram. ”Var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

”Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, han upprättar alla förned­ra­de.”

Alla skall dömas efter nåden. Utan att frihet och ansvar elimineras.

”Var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.”