– Vish 7:7-14 Ps 25:4-5,8-10,14 1 Kor 2:6-10 Luk 10:21-24 –

”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.”

Den heliga Birgittas bön är inte bara en allmän bön om att finna sin väg i li­vet. ”Visa mig, Her­re, din väg”. Det är en bön om att se Herrens väg, och villighet att följa den.

Redan som barn visades denna väg för Birgitta. Som sjuåring såg hon i en vision den kors­fäste. Hon frå­gar honom: ”Vem har gjort dig allt de­t­ta?” Kristus svarar: ”Alla som föraktar mig och min kärlek.”

Hennes ”väg” blev därför att följa den lidande och korsfäste. I allt hon gjorde. Hon kallar den vägen ”visheten” och aktar den högre än allt som stod henne till buds av rikedom, spira och tron. Hon tillhörde ju överklassen i dåtidens Sverige.

I Herrens lidande uppenbarades för henne himmelska hemligheter. Evangeliet säger att det uppenbaras för dem som är som barn.

I en antifon på denna dag hör vi Brudgummen, Kristus, uppmana sin brud: ”Efterlikna min ödmjukhet, säger Brud­gum­men, så skall ditt hjärta vara med mitt hjärta och flamma upp av kärleken till mig”.

Hennes stränga botövningar, hennes fasta, pilgrimsvandringar och as­kes var inte självändamål. Det var vägen att upptäcka korsets kraft och vishet. Ödmjuk och ihärdig bön upptäcker och tar emot gåvan.

Vi ser mönstret i den heliga eukaristin som är både vägledning och kraft att gå vägen. Det eukaristiska offret är det Bir­gitta såg som barn, Kristus på korset. Den som uppriktigt deltar i eukaristin får också kraft att följa vägen.

I kollektbönen ber vi: ”Låt oss, dina tjänare, i våra egna lidanden och smärtor se den Korsfästes härlighet uppenbaras”.

”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.