– Apg 8:1b-8 Ps 66:1-3a,4-7a Joh 6:35-40 –

Lukas berättar vad som händer efter Stefanos martyrium. Lär­jung­arna tvingas lämna Jerusalem. De skingras över hela Ju­dé­en och Samari­en. Därmed får de nya möjlighe­ter att pre­dika bud­skapet. Redan från början är martyrernas blod kyrkans bästa ut­säde.

Om Lukas berättar om denna ”utsida”, så berättar Johannes om ”in­si­dan”. Hela Treenigheten är involverad.

Att människorna dras till So­nen är redan det ett Faderns verk.  Je­sus sä­ger: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern drar ho­nom”. Det är samtidigt ett Andens verk.

När Sonen, å sin sida, beskriver sin gärning kallar han det att gö­ra Fa­derns vil­ja: ”Jag har inte kommit för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja”.

Hela Jesu gärning, med kulmen i hans död och uppstån­delse, be­står i att göra Faderns vilja. Lär­jungen som följer Jesus dras in i detta Sonens verk och åter­vänder därmed till Fadern.

Vi kallar det efterföljel­se. Det är inte ett eget projekt. Vi följer Je­sus för att dras in i hans offer och överlåtel­se till Faderns vilja.

I kapitlet om lydnaden citerar Benedictus Jesu ord om att ”inte göra den egna viljan utan hans vilja som sänt ho­nom”. Det är lyd­nadens hemlighet i Kristi efterföljelse.

Kristenliv och klosterliv är att låta sig dras med i Sonens över­­lå­telse till Fadern. Lydnadens hemlighet är trons och överlåtelsens hemlighet.

Vi ”gör” det i varje eukaristi när vi förenar oss med Sonens offer och samtidigt får del av offrets kraft.

I lydnad för Jesu ord: ”Gör detta till min åminnelse”.