Dan 5:1-6,13-14,16-17, 23-28 Till Dan B:39-44 (Resp.psalm) Luk 21:12-19

Daniel ser vad som väntar den övermodige babyloniske konung­en Bel­shas­sar. Under ett gästabud prisar sällskapet sina maktlösa avgudar och skålar i bä­ga­re tagna från tem­p­let i Jerusalem (helgerån[1]).

Men inför den skrivande han­den på väggen fylls han av oroliga tankar. Hans kropp skälver. Hans knän slår mot varandra.

Skriften på väggen har blivit ett varningsord till alla som missbrukar sin makt, ett mene te­kel. De övermodigas dagar är räknade. Ibland döms de redan un­der sin livstid. Men till slut på den ytter­sta da­gen.

Också Jesu ord antyder en dom. Vår tro säger oss att han först själv går in un­der domen, på korset. Uppståndelsen betyder att djävulens övermod krossas.

Ändå gör fienden fortsatt motstånd – som i dödsryckningar. Det drab­bar ock­så hans lärjungar som skall mötas av motstånd, förräderi, fäng­else och hat, ock­så i fa­milj, och bland släkt och vänner.

Lukas ord återspeglar vad som hände den första kristna församlingen, men ingen tid har varit så fylld av förföljelse som vår egen tid. Man har räknat ut att var femte minut dödas en kristen för sin tros skull. I vår kul­tur tar det sig försåtligare uttryck.

Jesus säger: ”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.”

Uthållighet bygger på kärlek till den Herre som hela tiden ger sitt eget liv åt de sina.

Därför firar vi den heliga eukaristin och ber om uthållighetens gåva.

---

[1] Profanering av det som är heligt.