1 Thess 3:7-13 Ps 90:3-4,12-14,17  Matt 24:42-51 ”Håll er vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer.” Det är paradoxalt att denna uppmaning skall behövas. Genom vår tro har vi fått del av enorma skatter. Varför kan vi då inte bara få luta oss bakåt och njuta av dem? Skälen är flera. Det

– 1 Thess 2:9-13  Ps 139:7-12ab Matt 23:27-32 – Paulus berättar hur han ”förmanade och uppmuntrade” de troen­de i Thessalonike.  Han ”vädjade” till ”varenda en av er” att leva ett liv ”vär­digt den Gud som kallat dem till sitt rike och sin härlig­het”. Han gjorde det också genom sitt föredöme. Han ville inte ligga försam­lingen

  – Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 – Johannes Döparen och andra profeter måste räkna med mot­stånd. Ondskans ande­mak­ter gillar inte rätt­rådighet och helighet. För att fullgöra sitt uppdrag görs profeten Jeremia till ”en fast stad, till en järnpelare och en kopparmur”. De tidiga munkarna kände igen sin kallelse i profeterna och mar­tyrerna. Vi kan

Jes 22:19-23 Ps 138:1-3,6,8bc, Rom 11:33-36 Matt 16:13-20 Att förundras över kyrkan ”Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!” – så utbrister aposteln Paulus i dagens andra läsning. Och han fortsätter med att citera profeten Jesaja: ”Vem kan kän­­­­na Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?”          Detta utrop är motiverat inte

– Rut 2:1-3,8-11; 4:13-17 Ps 128:1-5 Matt 23:1-12 – Moabitiskan Rut har kommit till Betlehem med sin svärmor Noo­mi. Det är skördetid och Rut ger sig ut för att plocka ax. ”Och det hände sig så för henne” berättar författaren till Ruts bok. ”Det hände sig” att åkerstycket hon kom till hörde till en viss Bo­as.

Ruts bok kan läsas som en vacker och lärorik kortnovell. Den moa­bitiska kvinnan Rut har blivit änka, men följer med sin judiska svärmor Noomi, när denna återvänder till sitt land. Rut är trogen sin svärmor, som ock­så har blivit änka. Rut säger: ”Dit du går vill också jag gå och där du stannar vill också

– Upp 21:9b-14 Ps 145:10-13b,17-18 Joh 1:45-51 – De olärda apostlarna, tullmän och fiskare, trädde upp mot hela världen, mot fi­losofer, talare och härskare. Deras Herre hade inte förmått övertyga sitt eget folk. Nu trädde apost­lar­na upp för hela världen. Enligt traditionen predikade Bartolomaios i Indien, Me­so­potamien och Armenien. ”Om de inte sett den Uppstånd­ne, skulle

– Dom 9:6-15 Ps 21:2-7 Matt 20:1-16 – Utan ledare går folket vilse och splittras. Men ledaren är till för att tjäna. Minister betyder tjänare. Den ledare som utövar makten för dess egen skull beskrivs i fa­beln som en törnbuske. En bild för den ledare som gärna vill här­ska, men in­te tjäna. Benedictus regel säger

Dom 6:11-24a Ps 85:9,11-14 Matt 19:23-30 Gideons kallelse har likheter med jungfru Marias. Båda hälsas av ängeln och båda ställer frågan hur de skall kunna fullfölja sin kal­lelse. Gideon fick ett tecken när hans offer togs emot. Maria fick höra att Elisabet var havan­de trots sin höga ålder. När lärjungarna får höra om rikedomens risker

– Dom 2:11-19 Ps 106:34-37,39-40,43ab,44 Matt 19:16-22- Folket avfaller från Gud ständigt på nytt. Gud sänder domare och folket ly­der så länge domarna lever. ”Men när domarna dog, vän­de de till­baka och tog sig till vad fördärvligt var.” Det är fruktan som är deras drivkraf­t för att lyda. De lyder av fruk­tan för vad som händer