– 2 Kor 3:15-4:1, 3-6 Ps 85:9ab-14 Matt 5:20-26

”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Her­rens här­lighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna här­lig­het som kommer från Herren, Anden.”

Det tredje kapitlet i andra Korinthierbrevet har, med början hos Orige­nes (200-talet), varit vägledande för kyrkans sätt att läsa den heliga Skrift och gö­ra det på ett andligt sätt. En slöja för våra ögon måste lyf­tas bort så att vi kan se.

Människan behöver få synförmågan tillbaka för att se det hon är ska­pad till, att se ”Herrens härlighet”. Det börjar i hjärtat. Pau­lus sade att ett ljus hade ”lyst upp hans hjärta”.

Det ljuset sprider sig. Människan ”förvandlas och förhärligas” av det hon ser. ”Kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus”. Källan till all evangelisa­tion.

Det som hindrar kallar aposteln för en ”slöja över hjärtat”. Männi­skan ser inte om hon inte ser med hjärtat.

Cassianus påminner om att vre­de och dömande tankar förblindar. Bö­nen blir omöjlig.

Blindheten binder och fängslar. Ing­en slipper ur detta fängelse innan han har ”betalt till sista ö­ret”. Ordet antyder skärsel­dens nödvändiga luttring och rening av det som inte renats här i tiden.

Botemedlet, den andliga smörjelsen, är att ”vända sig till Herren”. Till dess att ”slöjan tas bort”. Det är en daglig process. Vi märker när den stannat upp. Jag ser bara bokstäver, bara yta.  

Då måste vi vända om till Herren genom läsning av Guds ord och ge­nom den heliga eu­ka­ristin. För att vi skall se och förvandlas till likhet med honom som vi ser.

”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.”