– Apg 28:16-20,30-31 Ps 11:4-5,7 Joh 21:20-25 –

Apostlagärningarna berättar hur Paulus når fram till Rom och uppehå­l­ler sig där i två år, men Lukas be­rättar inte hur hans liv slutar. Andra källor vittnar om att han kom till Spanien, återkom till Rom och där led martyrdöden.

Johannesevangeliet slutar lite gåtfullt. Sannolikt är det sista ka­pitlet ett se­nare tillägg för att besvara frågan hur det gick för Pet­rus. En grupp som stått Johan­nes nära skriver i hans namn. ”Vi vet att hans vittnes­börd är sant.”

Ett samtal mellan Jesus och Petrus bedömdes som viktigt att för­medla. Det ha­de uppstått ett rykte om att Johannes inte skulle dö innan Jesus kom tillbaka och Petrus frå­gar: ”Hur blir det med ho­nom?”

Han får det kärva svaret: ”Vad rör det dig? Du skall följa mig”. Ansvaret för de andra har sina gränser och får inte styras av nyfikenhet, be­gäret efter det vi inte behöver veta.   

Medierna utnyttjar det­­ta begär maximalt. Nyfikenhet berövar oss kraft och spri­der oro. Hur skall det gå med kyr­kan, med vårt land, med värl­den och med vår pla­net? Den lurar oss att svika den egna uppgiften. Paulus varnar för att blanda oss i det som inte tillkommer oss. 

Petrus får det kärva och enkla rå­det: ”Vad rör det dig? Du skall följa mig”.

När nyfikenhet och speku­latio­ner gör oss förvirrade och oroliga, då be­hövs den oan­senliga tro­he­ten i den goda ordningen. Benedictus ger oss två verktyg: ”Var­je stund hålla vakt över sitt livs gär­ning­ar”. ”Dagli­gen full­göra Guds bud i hand­ling”.

Då upptäcker vi lättare välsignelsen i att förtrösta på Guds ledning och försyn.  

O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.

---

[1] Påven Gregorius den store, 500-talet, skickade ut fyrtio munkar för att evangelise­ra England. Missionen bar frukt. Deras ledare, munken den helige Au­gustinus, inte att förväxla med bis­kopen av Hippo, blev den förste ärke­bis­ko­pen av Can­ter­bu­ry.