– Apg 20:28-38 Ps 68:29-30,33-36 Joh 17:11b-19 –

I Pauli avskedstal till de äldste från Efesos hör vi hur tron förs vidare till näs­­ta generation. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha upp­sikt över – vara biskopar och herdar för – Guds försam­ling”. En koncentrerad beskrivning av den så kallade ”apostoliska successio­nen”.

”Under tre års tid” har Paulus väglett var och en ”under tårar”. Han var­nar för ”farliga vargar”, som skall träda fram ”ur de eg­na le­den” och för­kunna villo­lä­ror som splittrar och förskingrar hjor­den.

Varningen är inte mindre befogad idag. Låt oss be för dem som har den otack­samma uppgiften att varna för, avslöja och föra irrlä­rar­na till rätta.

Paulus har lärt allt av den Herre som i sitt avskedstal ber till Fa­dern:

”Be­­­­­va­­­ra dem i ditt namn. Bevara dem från det onda. Hel­ga dem genom sanningen; ditt ord är sanning”. Han fortsätter: ”För deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas ge­nom sanningen”.

Behövde Jesus ”helgas”? Som Fa­derns Son behövde han naturligtvis inte helgas, eftersom han i sin gu­domliga natur är helig. Ordet syftar på inkarnationen, där han ”helgar” och gudomliggör den mänskliga natur som han antagit genom jungfrun. Han helgar sin och vår mänskliga na­tur genom att före­na den med den gudomliga.

Detta sker ”för deras skull”, för vår skull, och fullbordas ge­nom kor­sets offer. ”För deras skull helgar jag mig till ett offer.” Jesus frambar sig själv som män­niska, för att vi, som är hans lär­jung­ar, skall bli heliga.

Därför firar hon den heli­ga eukaristin, där den Gode Herden helgar sig till ett offer, för att också vi skall ”hel­gas genom sanningen”.

Avsikten är att ”vi skall få hans glädje helt och fullt”.

O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kär­leks eld.