– 1 Pet 5:5b-14 Ps 89:2-3,6-7,16-17 Mark 16:15-20 –

Det finns en detalj i passionsberättel­sen som bara Mar­kus åter­ger. När Jesus tas tillfånga och alla lärjungarna flyr berättas om en ung man som är klädd enbart i ett lin­neskynke. När sol­daterna tar fast honom lämnar han skynket kvar och springer sin väg na­ken. Flera kyrkofäder menar att Markus berättar om sig själv. En slags anonym signa­tur.

Markus var enligt traditionen Petrus lärjunge och sekre­te­rare. I av­slut­ningen av sitt brev från ”församlingen i Babylon”, ett täck­namn för Rom, tillfogar Petrus: ”Min son Markus hälsar er”. 

Av Petrus måste Markus ha lärt sig att inte längre låta sig styras av rädslan, att kasta rädslan, tillsammans med alla bekymmer på Herren, ”ty han sörjer för er”.

Det är honom som Markus vittnar om. Och hans berättelse har ett högt tempo. Ett litet ord, euthys, som betyder ”strax” eller ”ge­nast”, fö­rekommer mer än fyrtio gånger i hans korta evangelium och driver berät­telsen framåt.

Redan i första versen hör vi: ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son”. Glädjebudet bekräftades genom de tecken som åtföljde det.

Han skall ”upprätta er, stödja er och ge er fasthet. Hans är mak­ten i evighet.”

Det betyder inte romantisk verklighetsflykt. Petrus påminner om djä­vulen som går omkring och söker efter någon att sluka.

Mot det sätter han tron, ödmjukheten och ”kärlekens kyss”.

Så att de troende kan vittna om att jord och himmel har förso­nats ge­nom Kristi uppståndelse. De troende kan hälsa var­andra och hela skapelsen med ”kärlekens kyss”.