Filem v. 7-20 Ps 146:7-10 Luk 17:20-25 –

Pauli korta brev till Filemon är präglat av värme, ömhet och till­gi­venhet. Filemon tillhörde de ledande i församlingen i Kolossai.

Han hade en slav, Onesimos, som hade flytt, men fått kon­takt med Paulus. Denne hade undervisat och döpt honom och han var nu Paulus till hjälp i fängelset. Nu vill Paulus skic­­ka tillbaka ho­nom till Filemon. Det var stränga straff för slavar som flytt, men rätt skall vara rätt.

Paulus är beredd att personligen betala för vad det kostat File­mon. ”Sätt upp det på min räkning,” säger han. Helst vill han dock ha honom kvar till hjälp i fängelset.

Paulus föreskriver inte vad Filemon skall göra. Han vädjar för Onesimos, som har blivit ”en kär broder”. Det han förväntar sig av Filemon ”skall inte ske av tvång, utan av fri vilja”.

Paulus vädjar till Filemons samvete. Då kan det också uppstå ett frivilligt samtycke. Paulus tillämpar det Jesus säger i evange­li­et: ”Guds rike är inom er”.

Samvetet är människans innersta hel­gedom. Där tar vi skydd mot alla röster som drar i olika riktningar. Antingen de lockar eller för­söker skrämma. ”Där är han, eller: Här är han”. Spring inte hit el­ler dit. Rädsla och nyfikenhet är usla vägledare.

När tiden en gång är inne och Herren kommer tillbaka, då skall det inte råda några tvivel, då lyser ”hela himlen från horisont till horisont”.

Till dess gäller – ”Guds rike är inom er”.

Guds rike är Kristi kungliga välde. Leo den store frågar: ”Vad kunde vara mer kungligt än att den som är underställd Gud blir härskare över kroppen (med alla dess begär och böjelser)”?

”…ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.” Amen.