– Fil 3:3-8a Ps 105:2-7 Luk 15:1-10 –

Paulus kan inte ha varit lätt att höra för en hängiven jude. Aposteln räk­nar upp alla sina judiska meriter, men kallar allt en ”förlust” jämfört med ”kun­skapen om Kristus Je­sus”. De måste ha uppfattat jämförelsen som ett för­räderi.

Det är samma förargade reaktion från fariséer och skriftlärda när Jesus umgås med tullindrivare och syndare. Jesus besvarar reaktionen med liknelserna i Lukas femtonde ka­pi­tel. De laglydiga förargar sig, men äng­­larna i himlen gläder sig över varje syn­dare som omvänder sig.

Att nåden flödar över den största syndaren är inget försvar för att lägga händerna i knät. Aposteln har i samma brev uppmanat de troende i Fi­lippi att ”arbe­ta med fruktan och bävan på vår frälsning”. Men så fort­sätter apos­teln: ”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gär­ning förverkligar hans syfte”.

Det verkli­ga mys­teriet! Omvändelse och hel­gelse fullbordas in­te utan männi­skans samarbete och vil­ja, ändå är det Gud som ”ver­kar både vilja och gärning”.

Martin de Porres vittnar om samma hemlighet. Hans far var spanjor och modern ättling till afrikan­ska sla­var. Därmed hamnade han på ”den nedersta platsen” i samhäl­let. Han fick utstå mycket per­son­­lig för­ned­ring. Som barbe­rare och sjukvårdare tog han sig an de fattiga och sju­ka. Ock­så präster bad om hans råd. Han blev do­minikansk lekbroder.

Han bar all förnedring med tålamod. Han hade sin glädje i att tillbe Kris­­tus i altarets allraheligaste sakra­ment.

Cassianus manar till ivrigt sökande för att nå målet, men tilläg­ger: ”Om man inte tror att det sker genom Guds barmhärtighet är all mänsklig mö­da fåfäng”.  

Hindren ligger hos människan. Det subtilaste hindret är hög­mo­det, som inte vill låta sig fin­nas, som inte förstår att också all mänsklig möda är en för­lust jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”.

Om Martin av Porres tror vi att Gud för­de honom ”på öd­mjukhe­tens väg till him­lens härlighet”. (kollekt­bö­nen)