Kortpredikan Alla Själars dag

– 2 Mack 12:43-46 Ps 103:8-10,13-18 2 Kor 4:14-5:1 Joh 11:32-45 –

Tron på de heligas gemenskap, communio sanctorum, lyser fram på Alla Själars dag.

Påskens ljus, som lyser i kyrkan denna dag, vittnar om gemen­ska­pen mel­lan alla som tror på den uppståndne Kristus. Andra Vatikan­konciliet ägnade den­na ge­men­skap ett särskilt kapitel.[1]

Helgonen i den himmelska kyrkan, som vi fira­de i går, de som redan har del i fullheten av det­ta ljus, de stöder oss när vi ber om deras för­bön. Vi gör det varje gång vi firar eukaristi.

I varje mässa ber vi också för de döda, de som be­höver renas för att kunna träda in i det gudomliga ljuset.

En liten skymt av denna uppgift att bistå de svaga hör vi i Jesu ord till lär­jung­ar­na när Lasa­ros kommer ut ur graven med armar och ben in­lin­dade: ”Gör honom fri”.

Jesus ber om vår hjälp för att hans verk skall fullbordas. Det vi gör är något mycket litet i jämförelse med vad Jesus själv gör. Ändå är det inte oviktigt. Vi gör vad de döda inte längre kan gö­­ra själ­va. Omvän­del­sen måste ske i detta liv, men synden lämnar spår som botas och he­las i det vi kallar skärselden (”skära” betyder rena).

Vi hör ihop i Kristi kropp. ”Om en lem lider, lider alla de andra med den.” Paulus säger att hans mödor i det apostoliska arbetet kommer de and­ra till godo. ”Allt det­ta sker för er skull”. De starka hjälper de svaga. Helgonen i första hand, men också vi som ännu lever på jor­den kan bistå de döda. 

Kyrkan har från början bett för de döda. Redan hos ju­darna fanns det bruket som vi hörde i 2 Mackabeerboken. De lät offret bäras fram i Je­rusalem med ”upp­­ståndelsen i tankarna”. Vi ber för de döda när Kristi offer frambärs i ljuset från hans uppståndel­se.  

”Evig vila giv dem, o Herre, och låt den eviga ljuset lysa för dem.”


[1] Kapitel VII i Konstitutionen om Kyrkan, Lumen gentium: ”Om pilgrims­kyrkans eskatologiska karaktär och dess enhet med den himmelska kyr­kan”.