– 2 Kung 2:1,6-14 Ps 31:20,21,24 Matt 6:1-6,16-18 –

Profeten Elia tas upp i himlen inför sin efterföljare Eli­shas ö­gon. Men dessförinnan ger han sin efterföljare ett gene­röst er­bju­­dan­de: ”Be mig om vad jag skall göra för dig, innan jag blir tagen ifrån dig.”

Elisha ber frimodigt om ”en dubbel arvslott av hans an­de”. Det var enligt Mose lag den lott som tillföll ”den först­födde”. Elias kraft över­förs på hans efterföljare. När Eli­sha slår på vattnet med Elias mantel delar det sig och han kan gå över Jordan.

Är detta inte en profetia om vad som ges åt apost­lar­na sedan de sett Jesus fara upp till himlen?

Jesus andas på dem och säger: ”tag emot helig Ande”. De får full­makt att förlåta synder och fira hans åminnelse. Det öppnar väg inte bara genom Jordans vat­ten, gräns­flo­den, som en gång förde folket in i det utlovade landet.

Den apostoliska gå­van förmedlar den helige An­de som full­bor­dar Kristi verk och för ända till Fadern.  

Gåvan ges Elisha genom hans frimodi­ga bön. Jesus talar om bönen i den inre kammaren, ”i det för­dolda”. – ”Då skall din fa­der, som ser i det fördolda, belöna dig.”

Kristi himmelsfärd har sin källa i hans över­låtelse till Faderns vilja, i hans bön i det fördolda.

Kristi himmelsfärd, förebådad av profeten, för honom och hans kropp, hans kyrka, genom Anden ända fram till Fadern.  

Det profe­tiska uppdraget fullbordas i hans apostoliska kyrka, i dem som ber i det fördolda.

Hjärtats bön i det fördolda har sin källa i den heliga eukaris­tin.

”Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan.”