– 1 Thess 5:1-6, 9-11 Ps 27:1,4,13-14 Luk 4:16-30 –

Paulus talar i Thessalonikerbreven om Herrens återkomst. Han kallar den ”Herrens dag”. Den skall komma som en tjuv om nat­ten.

Peter Halldorf berättar någonstans om ett samtal där frågan om Kristi återkomst kom upp. Han undrade om någon trodde på den längre. Då utropade någon i gruppen: ’Jag gör det!’ Det var Gun­nel Vallqvist.

För Benedictus och de monastis­ka fäderna är det inte enbart eller ens främst en fråga om en kosmisk framtid. Frågan byter tempus. Futu­rum blir nästan pre­sens. Kristus kommer redan här och nu.

Kristus kommer i dem jag möter, i den överordnade, i gästerna, i de sju­ka, i mina bröder och systrar. Och än mer närgånget. Kris­tus kom­mer i det egna hjärtat, genom tankarna.

Hjärtats tankar visar hur vaken jag är. Tankarna avslöjar om jag lever i mörker eller som ljusets barn.

Kan jag säga som klostret bad i morse: ”Mitt hjär­­tas tanke skall vara för­stånd”? Ett ”förstånd” som låter sig upplysas och styras av San­ning­en, av Kristus? Eller är mitt hjärta ockuperat av världs­liga och egna pro­jekt? Bekymmer, oro… Pau­lus skulle kalla det att leva i ”mörkret”.

Är jag ens bekymrad över vad som styr mina tankar? Då hör jag till dem som Paulus kallar sovan­de.

De som åtminstone inte sover är demonerna. Demonen i Kafar­na­ums syna­goga hörde Jesu ord och skrek högt. Han förstod att i Jesus mö­ter han sin överman. Den besatte botades av Jesu ord.

Folket frågade: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myn­dig­het befaller han de orena andarna, och de far ut.”

Det är detta ord vi läser och tuggar i oss. Vi gör det för att driva ut de onda tankarna och hålla oss vak­­na och nyktra. För att, med apostelns ord, ”tänka Kristi tankar”.

Vi gör det genom att lyssna till hans ord och ge­nom att fira och ta emot den heliga eukaristin ”till dess han återkommer i härlighet”.