– Upp 21:9b-14 Ps 145:10-13b,17-18 Joh 1:45-51 –

De olärda apostlarna, tullmän och fiskare, trädde upp mot hela världen, mot fi­losofer, talare och härskare – det är för Chrysostomos ett bevis för budska­pets sanning.

Deras Herre hade inte förmått övertyga sitt eget folk. Nu trädde apost­lar­na upp för hela världen. Enligt traditionen predikade Bartolomaios i Indien, Me­so­potamien och Armenien. ”Om de inte sett den Uppstånd­ne, skulle de inte ha spelat med så stor insats,” säger Chrysostomos.  

Apostlarna försökte inte dölja den egna svagheten. De hade förnekat och flytt. Nu vittnar de om en styrka som övervann den egna svaghe­ten.

Men de hade inte känt igen den Uppståndne, om de inte själva en gång hade blivit kallade och ”sedda”.

Natanael, som identifierats med apos­teln Bartolomaios, kal­la­des ge­nom att bli ”sedd” av Jesus. ”Jag såg dig under fikonträ­det.” 

Erfarenheten, bekräftad av psykologin, vet hur svårt det är för män­­niskan att våga sig ut i livet utan att först ha blivit ”sedd” med kär­lek. Det är redan natu­rens ordning. Det är föräld­rarnas guda­givna uppgift. Någon ser mig med kär­lek. Någon vill mig. Nå­gon vill mitt bästa. 

Men evangelisten Johannes talar den bibliska världens språk. Att Je­sus ”ser” på honom betyder att han utväljer, kallar och ”ser” med Fa­derns eviga kärlek. Evangelisterna berät­tar om dem som Je­sus ”ser på med kärlek”.

Bartolomaios är väl beredd, både bibliskt och i hjärtat. Han är en ”sann is­­raelit, en som är utan svek”. Han visste vad som stod om Messias ”i Mo­se lag och hos profe­terna”. Hans sveklösa hjärta kän­ner igen sanningen och kärle­ken i den blick som ”ser” ho­nom.

Bartolomaios bekräftar därmed också Jesu ord om den öppnade him­len och änglarna som stiger upp och ner.

Han bekräftar det som Benedictus senare skulle undervisa om, öd­mjuk­­hetens väg till klarsyn, till det munkfäderna kallar kontemplation. På den vägen sker den avgör­an­de kampen. Blindhe­ten botas hos den som ser att han själv är den läg­ste och ringaste av alla. ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”  

Målet är den himmelska staden med portar i alla väderstreck, där alla stenar kommit på plats, med Lammets tolv apostlar som grundste­nar.

Där skall vi se, ansikte mot ansikte.

Vi föregriper slutmålet i den he­liga eukaristin.

Och i det renade hjärtat. ”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.”