Kortpredikan

– 1 Thess 2:9-13  Ps 139:7-12ab Matt 23:27-32 –

Paulus berättar hur han ”förmanade och uppmuntrade” de troen­de i Thessalonike.  Han ”vädjade” till ”varenda en av er” att leva ett liv ”vär­digt den Gud som kallat dem till sitt rike och sin härlig­het”.

Han gjorde det också genom sitt föredöme. Han ville inte ligga försam­lingen till last rent ekonomiskt, även om han hade rätt till lön. Ingen skul­le kunna säga att han arbe­ta­de för egen vinnings skull.  

Det avgörande var att de tog emot hans predikan inte som ”män­ni­sko­ord” utan som ”Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende”. Vi hörde igår att det bar frukt både i det inre och i det yttre, både i tro, hopp och i kärlek.

Jesu ve-rop över de skriftlärda gäller den bristande enheten mel­lan det yttre och det inre. ”Ni visar upp ett rättfärdigt yttre för män­­niskorna, me­dan ert inre är fyllt av hyckleri och orättfärdig­het”.

Alla tar avstånd från hyckleri. Ingen vill kallas hycklare. Det är ett bevis för att alla människor har ett samvete som är oberoende av rent mäns­k­liga uppfattningar.

Men sedan skiljer sig andarna. Några sänker de moraliska trösk­larna. Ibland just med motiveringen att de inte vill vara hycklare. Oftare hittar man en falsk kompromiss. Man kommer överens om vad som är ac­cep­ta­belt i det offentliga rummet och vad som inte är det.

Abortfrågan är i vårt land det tydligaste exemplet. Man har ”kommit över­ens om” att det inte finns något problem. Hyckleriet flyttar in i det egna samvetet.

Att sänka trösklarna är en stängd väg för dem som är bundna av sam­vetet, upplyst och format av Guds och kyrkans bud. Därmed börjar den egentliga kampen.

Kampen består i att bevara hjärtat rent. Det sker genom att ”tala san­ning i hjärtat”. Så förenas människans inre tankar och yttre handlingar.

Det gör henne alltmer beroende av Guds ord och av nåden, som ”vi­sar sin kraft hos de troende”.

Därför tuggar vi i oss Guds ord och firar den heliga eukaristin.