Kortpredikan

– 5 Mos 4:1,5-9 Ps 147:12-13,15-16,19-20 Matt 5:17-19 –

”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.”

Mose manar folket att inte glömma vad de sett med sina egna ögon när Herren förde dem ut ur slaveriet i Egypten och sedan in­gick förbund med dem på Sinai. När de glömmer förlorar de också kraften att hålla ut i motgångar och lockas av de tomma avgudarna.

Också det nya förbundets folk har lätt att glömma. I motgångar glömmer vi alla gånger Herren har bistått oss. I framgångar blir vi lätt naiva och glömmer att vi också i framgången måste fort­sät­ta att be och hålla oss vakna. Inte minst då, säger munkfäder­na. I motgången är bönen naturlig. I framgången behöver vi på­min­nas.

I goda dagar, tänk på de onda. I onda dagar, glöm inte de goda.

Glömska är ett av skälen till att vi har fått den heliga eukaristin. ”Gör detta till min åminnelse”, för att inte glömma. Det är därför det kan bli förödande med den strypta tillgången till den heliga eukaristin. Hur många har inte redan glömt?

Fastetiden är en hjälp att komma ihåg. Vi använder de andliga verkty­gen för att inte glömma. Bön, bot, läsning, fasta, barmhär­tighetens gärningar.

För att komma ihåg och på nytt upptäcka vad redan Mose påmin­de folket om: ”Vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nä­­ra som Her­ren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?”

Åter hör vi påminnelsen: ”så ofta vi åkallar honom”. Denna ”åkal­­lan” har sin källa och höjdpunkt i den heliga eukaristin. ”Så ofta ni gör det, gör det till min åminnelse.” Påmin­nelsen fortsätter i hjär­tats ständiga bön.

”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.”