– Fil 4:10-19 Ps 112: 1-2,5-6,8a,9 Luk 16:9-15 –

”Allt förmår jag ge­nom ho­nom som ger mig kraft.”

Paulus kan vara mätt eller hungrig, rik eller fattig, frisk eller sjuk, stark eller svag. Hela tiden och i varje situation tycks han ha till­gång till ”kraft”.

Det är inget trolleri. Han har lärt sig att ”klara sig med det han har”. Det liknar Jesu ord: ”Den som är trogen i smått är trogen också i stort”. Utan ärlig­het och redlighet i vardagens småsaker saboteras nåden och får inget fäste i människan.

Men den ärlige upptäcker och erfar sina gränser och sitt verkliga behov av nåden. Hemligheten i apostelns frimodiga vittnesbörd ligger i orden ”genom honom”. ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.”

Genom sina ord praktiserar aposteln sin tro, inte sin egen kraft, tron på att Herren är star­kare än alla onda krafter.

När uppgivenheten tar struptag, när det depressiva suget ner i mörkret tycks över­mäktigt, får den troende gå i apostelns fotspår.

Apostelns ord rymmer gudomlig kraft. När tiden är inne ger orden ifrån sig en kraft som mot­­svarar dess innehåll.

Att upprepa apostelns ord är en slags lectio divina i miniatyr. Vi tuggar i oss Guds ord för att få del av dess kraft.

Det är samma hemlighet i den heliga eukaristin, som är både överlåtelse och gåva, både offer och nåd. Vi ger för att ta emot. Vi tar emot för att kunna ge.

Kyrkan har bett så denna vecka vid offerto­ri­et: ”Låt detta offer bli en ömsesidig gåva, där vi ger oss helt till dig och du skänker oss din gränslösa barmhärtighet”.

Det är inte av förmätenhet utan i tacksamhet som apos­teln säger:

”Allt förmår jag ge­nom ho­nom som ger mig kraft.”