– Job 42:1-3,5-6,12-16 Ps 119:66,71,75,91,125,130 Luk 10:17-24 –

Job erkänner att han talat om det han inte förstod. Han ångrar sig ”i stoft och aska”.

Men Guds svar är inte en maktdemonstration. Med psal­­mis­tens ord kunde Job ha sagt: ”Du har tuktat mig i trofasthet.”

Det Job hade lärt sig innan han prövades kallar han ”hörsägner”, men ”nu har jag fått se dig med egna ögon”.

Liksom hans tidigare ord om ”Förlossaren som lever”, rymmer också detta ord en profetia, vars innebörd han knappast själv har förstått. Det övergår vida den materiella välsignelse han fick del av. Den låter snarast som en antiklimax och återspeglar gängse begränsning av hoppet till enbart jordisk lycka.

Jobs bok och hans eget öde ger inget teoretiskt svar på varför den oskyldige får lida. De tidiga kristna förstod den som en pro­fetia om vår Herre Jesus Kris­tus, låt vara ”fördold”.

I evangeliet låter Jesus oss höra om det yttersta, den Heliga Tre­e­nigheten. Inte ens ”pro­fe­ter och kungar” fick se det. Men till dem som hör ges löftet: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser”.

En av den salige Columbas skrifter heter: ”Kristus – sjä­lens liv.” Det som hände Jesus är mer än historiska händelser, de är ”my­s­­te­rier” för oss att gå in i och bli del­aktiga av.

Columbas andra stora verk har titeln:  ”Kristus – i sina mys­­terier.” Det Kristus är av naturen skall bli verklighet i hans lärjungar ge­nom den nåd som mysterierna förmedlar. Han säger: ”Kristus vill ge oss del av sin gudomliga natur och ta oss ännu mera, ännu fullkomligare i be­sitt­ning.”

Denna förmedling har sin källa och höjdpunkt i den heliga euka­ristin, som är offer och kommunion, död och uppståndelse.

Den som hör med hjärtats öra kan säga det Job sade: ”Nu har jag fått se dig med egna ögon”.