1 Mos 12:1-4 Ps 16:1-2,5,7-11 Joh 17:20-26 Benediktiner världen över firar idag den helige Bene­dic­tus´ himmelska födelse­dag, hans övergång, lat. tran­si­tus, hans påsk, till den fulla och him­melska verk­ligheten. När Benedictus förstod att dö­den nalkades, lät han sig föras till kyr­kan där han tog emot den heliga kommunio­nen. Med lyfta händer, stödd av si­na brö­der, över­lämnade

– Dan 3:14-20, 24-25, 28 Till Dan B:29-33 Joh 8:31-42 – ”Sanningen skall göra er fria.” Frihet står sedan länge högt i kurs i vår kultur, kanske står den högst på värde­ska­lan. Men vad är frihet? Den som till exempel väljer att låta begä­ren styra – makt, njut­ning, pengar – märker snart att det leder till

S. Josef, Jungfru Marias brudgum – 2 Sam 7:4-5a,12-14a,16 Ps 89:2-5,27,29 Rom 4:13.16-18,22 Luk 2:41-51a – Josef påminner oss om att Jesus växte i en bestämd miljö på jorden, i en konkret familj. Detta trots att han var på väg att fullfölja sin gränsöverskridande kal­lel­se och redan som tolvåring sökte sin himmelske Fader i temp­let.

– Dan A:13,41c-62 Ps 23 Joh 8:12-20 – ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” Hela påsken skymtar fram i Jesu ord. Jesus har inte kommit för att döma människan, utan för att rädda henne. Men han gör det inte genom att upp­häva lagen och rättvi­san. I stället skall han bära vår

Jer 31:31-34 Ps 51:3-4,12-15 Heb 5:7-9  Joh 12:20-33 Påsk redan i naturen Påsken närmar sig. Vi märker det i dagens läsningar. Vår moder, kyrkan, vill gö­ra oss beredda att fira påsk med renade och vidgade hjärtan.     Jesus använder en bild från naturen för att förklara påskens hemlighet. Han talar om vete­kor­net som faller i

2 Krön 36:14-16,19-23 Ps 137:1-6 Ef 2:4-10 Joh 3:14-21 Att upptäcka nåden på nytt I den svenska almanackan står det idag Midfas­tosöndagen. Vi är ungefär mitt i faste­tiden och det är tre veckor kvar till påsk. Men redan nu under­visar oss kyrkan om pås­­kens vidunderliga gåva. I den tidiga kyrkan var fas­tetiden kulmen på den

”Ett enda ber jag Herren om: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv.” Så sjunger vi i en psaltarpsalm och det blev syster Mauras bön vid något av hennes första be­sök i Jesu Moder Marias Systraskap. Hon ville stanna i denna gemen­skap. Det var under tiden i Östra Sön­nars­löv, i slutet

– Jer 7:23-28 Ps 95:1-2,6-9 Luk 11:14-23 – ”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall va­­ra mitt folk.” Mitt i fastetiden hör vi pro­­­fe­ten Jeremia förmedla Herrens röst. Men Herren tvingas konstatera: ”De ville inte höra eller bö­ja sitt öra till mig, utan vandrade ef­­ter sina egna rådslag”. Människans närmaste ”profet”

– 5 Mos 4:1,5-9 Ps 147:12-13,15-16,19-20 Matt 5:17-19 – ”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.” Mose manar folket att inte glömma vad de sett med sina egna ögon när Herren förde dem ut ur slaveriet i Egypten och sedan in­gick förbund

– Till Dan B:2,11-20 Ps 25:4-9 Matt 18:21-35 – En rad ord i den heliga Skrift har fått fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asa­r­jas bön i den brinnande ugnen beds i varje ka­tolsk mässa. När gå­vor­na burits fram på altaret böjer sig prästen djupt inför alta­ret och ber: ”Herre, vår Gud, inför ditt an­sik­te