– Dan 5:1-6,13-14,16-17, 23-28 Till Dan B:39-44 Luk 21:12-19 –

Daniel uttrycker domen för den övermodige babyloniske konung­en Bel­shas­sar.[1] Under ett gästabud prisar sällskapet sina maktlösa avgudar och skålar i bä­gare tagna från tem­p­let i Jerusalem (helgerån). Men inför den skrivande han­den på väggen fylls han av oroliga tankar. Hans kropp skälver.

Skriften på väggen har blivit ett varningsord till alla som missbrukar sin makt, ett mene te­kel. De övermodigas dagar är räknade. Ibland döms de redan un­der sin livstid. Men till slut på den ytter­sta da­gen.

Också Jesu ord antyder en dom. Vår tro säger oss att domen först drab­­­­bar honom själv, på korset. För att definitivt krossa djävulens övermod.

Ändå gör fienden fortsatt motstånd – som i dödsryckningar. Det drab­bar också hans lärjungar som skall mötas av motstånd, förräderi, fäng­else och hat, ock­så i fa­milj, släkt och vänner.

Lukas ord återspeglar vad som hände den första kristna församlingen, men ingen tid har varit så fylld av förföljelse som vår egen tid. Man har räknat ut att var femte minut dödas en kristen för sin tros skull. I vår kul­tur tar det sig försåtligare uttryck.

Vi firar de vietnamesiska martyrer som gav sina liv under 1800-talet stora för­följelser. Men också idag lever kyrkan i Vietnam under hård press.  Därför är den också lev­ande och fylld av glädje. En av martyrerna vitt­nar: ”Mitt under dessa li­dan­den, som brukar förfära andra, fylls jag genom Guds nåd av jub­lande gläd­je, ty jag är inte ensam utan tillsammans med Kris­tus”.

Jesus säger: ”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.”

Uthållighet bygger på kärlek till den Herre som hela tiden ger sitt eget liv åt de sina.

Därför ber vi om mod och firar den heliga eukaristin.

---

[1] Daniels bok skrevs långt senare, som tröst under den mackabeiska förföljelsen. Vi hörde om det under förra veckan.