– Heb 2:14-18 Ps 105:1-4,6-9 Mark 1:29-39 –

Hilarius hade ett ouppgivligt krav. Livet måste ha me­ning. Det kan inte sluta i förintelse. Men varken de filosofier el­ler religioner han fann gjor­de honom tillfreds. Senantiken präglades av materialism, skepticism och synkretistisk ”andlighet”. Inte olik vår egen tid.

Ett första svar fann han hos Mose och profeterna, samlat i det Guds­namn som uppenbarades för Mose vid den brinn­ande busken: ”Jag är den jag är”. I begripliga ord uppen­barades att Gud var omöjlig att gripa. Gud finns i allt och står över allt, utan början och utan slut.

Ändå var Hilarius inte nöjd. Han fann döden meningslös. ”Skulle Gud ha kunnat ge oss en sådan längtan efter att leva om allting bara tog slut i dödens fasa?”

Hilarius fann svaret i evangeliet, samlat i Johan­nesprolo­gen.

Ordet – all­tings grund och mening – hade blivit människa för att föda människan till ett nytt och evigt liv.

Hebreerbrevet har i sin inledande ”prolog” förkunnat Jesus som Guds Son. I dagens avsnitt ur andra kapitlet sägs att han måste bli männi­ska. Han ”måste i allt bli lik sina bröder” för att ”ta sig an dem”. För att befria dem från ”dödens herre, djävulen” och därmed från ”fruktan för dö­den”.

Evangeliet berättar om hur det börjar. ”Han botade många som led av oli­ka sjuk­domar och han drev ut många demoner.”

Det väcker glädje och förundran hos dem som bevittnar det, men leder inte utan vidare till tro. Människan söker bot för sina kroppsliga och själsliga sjuk­domar, men frestas att vara nöjd med det.

Det är för att väcka tro som han Jesus människan till mö­­­tes och tar sig an hennes sjukdomar. Otron är människans svåraste ”sjukdom”.

Hilarius var inte nöjd innan han funnit svaret på sin djupaste längtan. Han säger: ”Min själ tog emot uppenbarelsen av detta mys­terium med gläd­je. Jag kom närmare Gud i kroppen och i tron kallades jag till på­nytt­fö­del­se. Jag var förvissad om att jag inte kunde bli till intet”.

I den heliga eukaristin kommer vi Gud närmare också i kroppen, för att stärka det nya och eviga liv som fötts i oss.