– Upp 1:1-4;2:1-5a Ps 1:1-4,6  Luk 18:35-43 –

”Herre, gör så att jag kan se igen.”

Det är den blindes bön, när Jesus frågar vad han skall göra för ho­nom.

Johannes Uppenbarelse, bibelns sista bok, som vi skall följa un­der kyrkoårets två sista veckor, är en tröstebok i en tid fylld av för­föl­jelse och nöd. Herren låter sin tjänare Johannes veta allt som hans ängel ”har sett”.

Johannes förmedlar det till oss för att våra ögon skall öppnas, både för vad som händer i nuet och för vad som väntar.

För Gertud av Helfta (d. 1302) öppnades ögonen, både för nuet och framtiden. Hon var formad av det kloster dit hon kom re­dan som barn. Efter grundliga studier genomgick hon en om­vän­delse som inriktade hela hennes liv på kärleken till Kristus. Hon räknas som Tysklands största mystiker.

Gertrud visste att framtiden föregrips i nuet, i den dagliga liturgin, sär­skilt i eukaristin. Hon blev som ett träd ”planerat vid vattenbäc­kar”. 

Hon såg tillvarons innersta i Jesu hjärta. Hans mänskliga hjärta rym­­de och up­penbarade den gu­domliga kärleken.

”Herre, gör så att jag kan se igen.”