– 1 Kor 3:9b-11,16-17 Ps 46:2-6,8-9 Joh 3:13-22 –

”Förstår ni inte att ni är Guds tempel?”

Hur skulle vi kunna förstå det? Det är det spontana svaret när vi ser oss omkring i kyrkan eller när vi ser det egna livet och det egna hjärtat.

Vi kan förstå att templet behöver renas, så att det blir platsen för bön. Men att det skulle vara Guds tempel?

Vi kan inte förstå det, men får tro det. Kyrkan är föremål för tro. Det vi ser av henne är en sak, ofta skäl till sorg och förvirring. Ibland en frestelse att gå bort. Bara genom tron förstår vi att hon är mera än det vi ser. ”Vi tror för att förstå.”

Tron på Kyrkan börjar med tron på Kristus. ”Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus.”

När han rensat templet och talar om det nya templet som skall uppstå efter tre dagar, då talar han om sin kropp. Lärjungarna kom i efterhand ihåg vad han sagt ”och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt”.

Då skymtar ett barmhärtigt budskap fram. Någon har av barm­härtig­het gjort Kyrkan, inklusive min egen kropp, till plat­sen för sin närvaro.

”Ni är det templet,” säger aposteln. Det är inte vår för­tjänst. Det sker inte ens genom våra böner. Men bönen öppnar våra ögon för vad Gud har gjort i Kyrkan genom sin Son och genom sin An­de. 

Vi firar det i den heliga eukaristin, där han gör detta hus och de troendes kroppar till platsen för sin egen närvaro.

---

[1] Lateranbasilikan i Rom, invigd ca 324, den äldsta av alla patriarkalbasilikor, påvens biskopskyrka.