– Gal 3:1-5 Luk 1:69-75 (Responsoriepsalm) Luk 11:5-13 –

I slaget vid Lepanto, utanför den grekiska kusten, den 7 oktober 1571 besegrades de turkiska musli­mer­na av de kristna och hindrades från att invadera Euro­pa på samma sätt som de hade invaderat en rad andra krist­na länder runt Me­del­ha­vet.

Kyrkans tro säger att ett legitimt försvar kan va­ra en plikt för den som bär an­svar för sitt eget liv, för familjens eller samhällets väl. Regeln är naturligtvis att söka och bevara freden. Självförsvar är ett undantag som inte upp­häver regeln.

De kristna tog emot segern vid Le­pan­to som ett bö­nesvar förmedlat ge­nom jungfru Ma­ria. Så firas denna dag som Rosenkransens dag[1] och hela oktober blev Ro­sen­kransens månad.  

I evangeliet hör vi uppmaning till ”påträngande” bön. Utan bön har vi ingen­ting att erbjuda den hung­rande gästen, varken kroppsligt el­ler and­ligt. Inte hel­ler den egna själen, när den utblottas på allt.

Ändå är bönen inte en manipulation av Gud. Bönen sker i tro, i tro på Jesu löfte: ”Skall då inte Fadern i himlen ge he­lig An­de åt dem som ber honom?”

Galaterna hade återfallit i tro på den mosaiska lagen och Paulus frågar dem, nästan i förtvivlan, vem som förhäxat dem. Det var in­te ”genom att fullgöra lagen” som de fick Anden, utan genom att tro på vad de fick höra om Kristus.

Lagen behövs, men kan inte frälsa oss. Bönen behövs ännu mer, men är en mänsklig hand­ling, som förvandlar människan och vänder henne i rätt riktning. Den som blir bönhörd, prisar inte sig själv. Böne­svaret för­blir en ren gåva.

Låt oss be den heliga eukaristin och upptäcka dess hisnande gåva!

---

[1] I Sverige flyttades dagen till den 8 oktober på grund av gårdagens Birgittahögtid.