– Hes 34:1-11 Ps 23 Matt 20:1-16 –

Hesekiel beskriver maktmissbruk och svek bland Israels herdar och le­dare. De har sörjt för sig själva, men inte för sina får.

Profetens ord är en biktspegel för varje biskop och varje präst. Bene­dic­tus ta­lar ofta om abboten som en herde. Han kallar det en ”svår och mödo­sam uppgift”.  

Herdar behövs. De måste ha fullmakt att handla med auktoritet, men de är inte herrar över sin hjord. Bene­dictus skil­jer mellan ”husfadern”, Kristus, som äger fåren, och ab­boten, som tjä­nar dem.

På många sätt kan varje kristen spegla sig i herdens uppgift. Alla har an­svar för någon eller flera andra, men också för sig själv, att sörja för sin egen själ, att den inte hungrar ihjäl, går vilse och förskingras.

Kan herden räkna med lön? I liknelsen får de som bara arbetat en tim­me sam­ma lön som de som slitit hela dagen. Om det tillämpas på ar­betsmarknaden[1], stämmer det med kyr­kans sociallära om ”rättvis lön”. Det är den lön som behövs för att leva ett männi­sko­värdigt liv, för att kunna försörja sin familj etcetera. Kyrkans social­lära säger att lönen inte bara skall räknas efter utfört arbete. Lönen skall också se till vars och ens behov.

Förnödenheter och uppgifter i klostret skall inte delas ut efter ett sterilt jämlikhetsmått, utan efter vars och ens behov och möjligheter. Samti­digt skall den sysslolöse få en uppgift. Alla skall bidra efter sina möjlig­heter och få efter sina behov. ”Den starke skall ha något att sträva efter och de svaga inte frestas att fly.”

Syftet är, säger Benedictus, att ”alla lemmarna skall leva i frid”.

Liknelsen har dock främst en djupare mening. Jesus talar om ”himmel­riket”, livet i Guds rikes tjänst.

I den tjänsten övergår lönen alltid arbetsinsatsen. En frihet skymtar fram där ingen jämför sig med andra och kräver ”rättvis” lön.

Den som ser ”med onda (avundsjuka) ögon” på Guds generositet mot syndare har inte förstått att lönen i Guds rike är ett utflöde av hans nåd.    

---

[1] Vilket knappast är liknelsens ursprungliga avsikt.