Jes 42:1-4,6-7 Ps 1-4,9c,10b Apg 10:34-38 Matt 3:13-17 Den viktigaste dagen ”Glad jag städse (=alltid) vill bekänna, jag är döpt i Jesu namn.” Så sjöng man i en psalm. Kan vi instämma i den? Är jag glad för att jag är döpt? Är dopdagen viktig? Den korta dopceremonin kan tyckas bara som en yttre ritual.
– 1 Joh 5:5-13 Ps 147:12-15,19-20 Luk 5:12-16 – ”Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?” Hela veckan efter Epifania har vi hört om tydliga tecken på denna tro: brödunder, förkunnelse i synagogan, botande av sjuka, seger över vind och vågor, idag över spetälska. Herrens härlighet breder ut sig över
– 1 Joh 4:19-5:4 Ps 72:2,14-15bc,17 Luk 4:14-22a – De som hörde Jesus tala i Nasarets synagoga häpnade över de ”ljuvliga” ord som utgick ur hans mun. De inte bara lyssnade med sitt förstånd. De kände sötman i Jesu ord. I det ögonblicket var de mystiker. Gregorios av Nyssa (d. 405 och broder till Basileios
– 1 Joh 4:11-18 Ps 72:2,10-13 Mark 6:45-52 – ”Han steg i båten till dem, och vinden lade sig,” En ögonblicksbild både för människans utsatta villkor och för tron. Människans liv är utsatt för verkliga stormar. Tron vittnar om att Jesus är starkare. Tron gör som lärjungarna i båten. De hör hans ord: ”Lugn, det är
– 1 Joh 4:7-10 Ps 72:1-4b,7-8 Mark 6:34-44 – ”Gud är kärlek.” Också för de fördömda. En bysantinsk ikon visar Kristus på sin tron. Han utstrålar sin kärleks ljus. De välsignade ser mot detta ljus och strålar själva av samma ljus. De fördömda står med ryggen mot ljuset. De avvisar ljuset och befinner sig därmed i
– 1 Joh 3:22-4:6 Ps 2:7-8,10-11 Matt 4:12-17, 23-25 – ”Pröva andarna, om de kommer från Gud.” Till denna uppmaning fogar Johannes två kriterier efter vilka prövningen skall ske. 1. Tron på inkarnationen, att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Den, däremot, som ”förnekar Jesus är inte från Gud”. 2. Att de lever i kärleken,
Jes 60:1-6 Ps 72: 2,7-8,10-13 Ef 3:2-3a,5-6 Matt 2:1-12 Lydnad och ledning Gud leder på ett förunderligt sätt de vise männen fram till sin Son. Denna Guds ledning målas för våra ögon för att också vägleda oss. De vise männen, eller stjärntydarna som Bibel 2000 kallar dem, var förmodligen både astronomer och astrologer. De både
Syr 24:1-2,8-12 Ps 147:12-15,19-20 Ef 1:3-6,15-18 Joh 1:1-1 Alltings början och fullbordan Vi har en Frälsare – det har varit det återkommande budskapet detta julfirande. Lukas berättade om änglarnas budskap för herdarna, och att dessa fann barnet i krubban. Johannes använder i sin prolog andra bilder och ett annat språk. ”Ordet blev människa” – så
– 1 Joh 3:7-10 Ps 98:1,7-9 Joh 1:35-42 – ”Låt ingen föra er vilse.” Det finns en makt som vill föra vilse. Att känna till fiendens strategi och avsikter är ett första motmedel. Gnostikerna, som Johannes varnar för i sitt brev, föraktade kroppen. För den som har ”gnosis”, den rätta insikten, spelade det därför ingen
– 1 Joh 2:29-3:6 Ps 98:1,4-6 Joh 1:29-34 – ”Den som förblir i honom syndar inte.” Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt moraliskt ideal. Det är ett faktum, ett trons faktum. Att ”förbli” i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av honom