Botemedel mot sekularisering – änglarna

26 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Hes 18:25-28 Fil 2:1-11 Matt 21:28-32

Botemedel mot sekularisering – änglarna

En enda mening sammanfattar evangeliet: ”Han ångrade sig och gick”. Den förste av de två sönerna, han som avvisade faderns maning att arbeta i vingården, sa­de först: ”Nej, jag vill inte”. Så fortsätter evangelisten: ”men han ångrade sig och gick”. Ånger är människans märkli­gaste kapacitet och lydnad för Guds vilja hennes högsta vär­dighet. Men människan idag, också bland de troende, har svårt med både ångern och lyd­naden. Människan förstår inte på allvar, varken att hon är en syndare eller en tjänare.

Människan har ju åstadkommit så mycket, hon har byggt ett samhälle och ett välstånd som imponerar. Bredvid det uppfattas Guds rike och vilja som obegripligt och störande, även om vår kultur idag hotas på ett sätt som knappast någon hade trott för bara några år sedan. Trots det har vi svårt att ta omvändelse och lydnad för Guds vilja på riktigt allvar. Sekularise­ring­en har sipprat in också i kyrkan. Gud och det andliga får kanske vara med, men på ett hörn och på människori­kets villkor. Då blir det svårt att höra Jesus vända på rangordning­en och säga: ”Sök först Guds rike, då skall allt detta andra tillfalla er”.

Ett tecken på att de troende lider av en inre sekularisering är att änglarna nästan för­svunnit ur trosmedvetandet. Kyrkan glömmer inte. Vi firade ärkeänglarna i fredags och skall fira skyddsänglarna i morgon. I svenska almanackan heter denna söndag fort­farande Den he­lige Mikaels dag. Men tas budskapet om dem på allvar?

Äng­larnas rike står mellan människans rike och Guds rike. De är skapade till männi­skans tjänst, för att hjälpa människan här i tiden och föra henne till Guds rike – eller låta henne dela lott med de avfallna änglarna. Därför gläder de sig när en syndare vänder om och sörjer över varje synd som begås. Så avgörande är synden! Änglarna är Guds tjänare, som med glädje lyder varje befallning så snart de hör den. Så viktig är lydna­den! Änglarna tillber inför den himmelska tronen, i evighet, dag och natt. De väntar på oss vid slutmålet. Är det vår högsta längtan att nå dit? Samtidigt kämpar de för att dra människan till målet. Änglar­na påminner oss om evighe­ten. Utan änglar tar sekulariseringen över. Livet begrän­sas till ”vår stund på jorden” och förlorar både allvar och glädje.

När änglarna visar sig för människorna väcker de fruktan och ofta förskräckelse. De skall en gång medverka vid domen och skilja fåren från getterna, de goda från de onda. När något viktigt händer i bibeln är änglar inblandade, inte minst i Jesu liv. När hans födel­se bebådas är det en ängel som sänds till Maria. När Jesus föds sjunger änglar­na sin him­melska lovsång. När han frestats i öknen och avvisat djävulen, betjänas han av änglar, och när han uppstår är det änglar som förkunnar uppståndelsen. Änglarna är också anförare i univer­sums kamp mellan gott och ont, mellan Kristus och Satan. De fallna änglarna ligger bakom alla falska läror och förföriska ideolo­gier. Mikael är befälhavare i Kristi arme för att fullborda Kristi seger på korset. Änglarna ger människan de rätta perspektiven på tillvaron.

För många låter detta som myter eller sagor från en gången tid. Men – när det onda trium­ferar på ett sätt som trotsar allt förnuft, hur ser då en ”förnuftig” förkla­ring ut? Är det mind­re förnuf­tigt att tro att andliga makter ligger bakom det vi ser hända idag? Vi märker det i oss själva, i de tankar som vi inte vill tänka, men som än­då så lätt förför oss. De onda tankarna är oss i grunden främmande, de berövar oss friden och glädjen, ändå fångas vi av dem. De första munkarna kallade dessa ingivelser för demoner. De ställer män­niskan inför valet. I vems tjänst vill hon stå? Vår påve Franciskus säger: ”om vi inte kämpar, så be­seg­ras vi”. Han upp­manar oss att vända oss till ärkeängeln Mikael: Heli­ge är­keängel Mi­kael, försvara oss i kampen. Var vårt skydd mot djävulens ondska och loc­kel­ser. Styrk oss i frestelsens och modlöshetens stund. Strid för alla förföljdas och förtram­pa­des rätt”.

Påvens ord ger oss mod. Änglarna är nämligen starkare än demonerna, och de är många. När profeten Elishas tjänare en gång såg hur de var om­ringade av en stor fientlig truppstyrka blev han förskräckt. Då sade Elisha: ”Var inte rädd. Det är fler på vår sida än på deras.” Så bad han Herren öppna sin tjänares ögon och då såg han och fick nytt mod.

De första munkarna såg sitt liv i detta ljus. När de kämpade mot de onda tankar­na för att uppnå och bevara hjärtats renhet, erfor de att de inte var ensamma. Dessutom visste de att det också var en tjänst för andra, för hela Kyrkan. Deras er­faren­heter är märkligt all­män­mäns­k­liga. De som nått friden levde i dagligt umgänge med änglarna.

Varje människa har en skyddsängel, en personlig livvakt. Från födelsen till döden följs hon av sin skydds­ängel. Och det gör skill­nad om man tror på änglar eller på turen. Att tro på turen/slumpen ger knappast trygghet. Att lita på sin skyddsängel bety­der inte att befrias från eget an­svar. Att lyssna på sitt samve­te är att låta skyddsängeln styra. Påven uppma­nar oss att säga ’god mor­gon’ till skydds­ängeln och tacka honom på kvällen. I To­bits bok läser vi hur To­bias leddes av en ängel på ett uppdrag han fick. Äng­eln Rafael uppträdde i ges­talt av en människa, men det var en tillfäl­lig förklädnad. I bibeln uppträder änglarna ofta i synlig ges­talt, men de är helt andliga. Som våra tankar. Här på jorden behöver vi ständigt änglarnas hjälp. De är vårt skydd i all fara. ”De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten”. Den helige Bernhard säger: ”Även om det är Gud som ger befallningen, bör vi inte vara otacksamma mot dem som lydde”. Bönen till skyddsängeln avslutas så: ”Du som blivit satt att vaka över mitt liv, hjälp mig fram till Guds rike, där jag med dig får sjunga inför den Allrahögste.” Vårt språk ”minns” det när vi säger till den män­niska som varit till hjälp: ”Du är en ängel”.

De goda änglarna är Guds och Kristi tjänare. Ängladyrkan som ersättning för kristen tro och liv leder fel. Redan Paulus varnar för det. Änglarna här till skapelsen och ”uträttar Guds befallning, så snart de hör ljudet av hans befallning”. Det var den­na öd­mjuka lydnad som djävulen inte ville finna sig i. Han sade: ”Jag vill inte tjäna, jag vill stiga upp över mol­nens höjder, göra mig lik den Högs­te”.

Den heliga mässan är ett koncentrat av hela tillvaron. Änglarna är med från början till slut. Redan i syndabekännelsen ber vi ”Guds änglar och helgon” att be för oss om synder­nas förlåtelse. Men änglarna är inte bara föredömen i kampen. De är också försångare i lovsång och tillbedjan. I varje eukaristi instämmer vi i änglarnas ständiga Helig inför den gudomliga tro­nen. När offret bärs fram på altaret ber kyrkan i en av de eukaristiska bö­nerna: ”Sänd din ängel att bära fram detta offer på ditt altare i him­melen inför din Gudoms härlig­het”.

Kommunionen, Kristi kropp och blod, har många namn. Ett av dem är ”änglarnas bröd”, ”panis angelicus”. Änglarna får del av detta bröd, eftersom de ständigt mättas av hans ansiktes åsyn. När den kristne bärs till graven så sjunger kyrkan: ”In i Guds paradis må änglarna föra dig…”.

Låt oss bekänna och förnya vår tro på änglarna, instämma i deras lovsång, med bä­van ta emot ”änglarnas bröd”, så att de också ger våra tankar skydd i Kristus Jesus och får kraft att vända om från synden och tjäna honom i hans rikes vingård, förgården till Guds rike.

Amen.