Vägledning till friheten

28 Söndagen under året

Vish 7:7-11 Hebr 4:12-13 Mark 10:17-30

Vägledning till friheten

För att förstå och ta emot dagens komprimerade läsningar behöver vi göra som den vise Salomo. Han bad om klokhet och om vishetens ande. Därmed förstod han att det finns många, goda och värdefulla ting i livet, men att alla behöver komma på sin rätta plats. Det sker genom vishet och det goda omdömet, som styr alla andra dygder. De goda tingen kan vara ägodelar, t.o.m. guld och silver, hälsa och skönhet. Men allt sådant kan förföra och le­da vilse. Det behöver komma på rätt plats.

I andra läsningen hörde vi att visheten finns i Guds ord, som inte är döda bostä­ver, utan levande och verksamt. Guds ord avslöjar irrvägarna som irrvägar, också de irr­ande tankarna. De flesta tokiga handlingar styrs ju av felaktiga tankar. Guds ord blottlägger hjär­tats uppsåt och tankar. Allt ligger naket och blottat för Guds öga. Guds ord lär oss att skilja mellan ont och gott, men också mellan det mångahanda goda och det högsta goda. I sin barmhärtighet ger han oss hjälp för att kunna se, bedö­ma och handla rätt. Hjälpen ges i hans ord, levande och verksamt genom hans Ande.

Den unge mannen i evangeliet hade de bästa avsikter. Han följde Guds lag och sökte det eviga livet. Han måste ha hört om Jesus och var ivrig att få hans hjälp. Han springer fram och faller på knä: ”Gode mästare, vad skall jag föra för att vinna evigt liv?” Man har frågat sig varför mannen inte fick kalla Jesus ”god” och varför Jesus säger: ”Ingen är god utom Gud”. Strider inte det mot kyrkans tro på Jesus? – Det klassiska svaret är att mannen inte kände Jesu gu­domliga hemlighet. Hade han gjort det, så hade det inte varit något problem. Men när han inte gör det blir det människoberöm, rentav smicker, vilket Jesus avvisar.

Jesus hänvisar först till buden Men uppräkningen innefattar bara den andra tavlans bud, de som gäller förhållandet till nästan. Inte heller nämner han budet om att inte ha be­gärelse till nästans ägodelar. Däremot gör han ett tillägg: ”Du skall inte ta ifrån någon det som är hans.” Det är vad den gör som förser sig med ett överflöd av ägodelar, som egent­ligen tillhör de fattiga. Kanske sätter Jesus redan här fingret på mannens sjuka punkt. Je­sus ser in i hans hjärta. Han ser att det är delat. Gud får nöja sig med andra platsen i hans liv. Pengarna har makt över ho­nom och binder honom. Jesu ord blottlägger hans hjärta. Men han gör det med kärlek. Inte för att döma, utan för att befria. Jesu ande, som är vishe­tens och kärlekens ande, vill öppna hans ögon för det som är mera värt än silver och guld. Därför säger han: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fatti­ga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Det ville mannen varken höra eller göra. ”Han mörknade och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.”

Det behöver inte handla om pengar och ägodelar. Det kan vara annat, som den troen­de inte vill lämna ifrån sig och som därför binder henne. En synd hon inte vill bekänna, en ovana eller en last hon inte vågar be om hjälp med. Hon blir delad i sin håg. Livet bär inte frukt. Ignatius av Loyola säger: ”Få människor anar vad Gud kunde göra av dem, om de utan förbehåll ville över­lämna sig åt nådens ledning”.

Jesus ser på den unge mannen med kärlek, med brinnande, gudomlig kärlek, som vill ge mannen allt, och som därför också frågar efter hans genkärlek, utan villkor. ”Du skall inga andra gudar ha bredvid mig”, lyder det första budet. Därför måste alla konkurrerande avgudar avslöjas och drivas ut. Gud är en svartsjuk älskare.

De som drabbas konkret och bokstavligt av detta ord är egentligen inte starkare än and­ra, utan svagare. Att avlägga löfte om egendomslöshet är inte något pampigt, utan en hjälp för den svage, att förbli fri och odelad. Men Jesu ord är riktat till alla, antingen man äger mycket eller lite.

Också munkar och nunnor kan bindas vid småsaker, eller vid bekymmer om säkerhet och materiell trygghet. Därför varnar den helige Benedictus sina bröder för privategendo­mens last. Ordet till den rike yng­lingen har ett ärende också till dem som juridiskt inte äger ett enda öre. Det hjälper ju inte att vara fattig om man ändå ha be­gär efter peng­ar.

Jesus talar om en skatt i himlen. Men det märkliga är att den skatten ger utdelning re­dan här på jorden. När Gud blir den förste i människans liv, då kommer det andra på rätt plats. När människan slutar att bekymra sig om mat och kläder, då gör hon den ena upp­täckten efter den andra. Hon ser att Gud ger de sina vad de behöver. Hon upptäc­ker vad hon hela tiden har och får. Det ser inte den som bekymrar sig, eller som begärligt sträcker sig efter mera.

Jesus säger till Petrus och de andra som lämnat familj och yrkesinkomster för evange­liets skull, att de skall få vad de behöver; ”redan här i världen…. hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar”. Här syftar han främst på andliga gåvor. Den som älskar Kristus och hans Kyrka upptäcker att Kyrkans hela rikedom står till hans förfogande, att det blir hans egendom. I Kyrkan är allt gemensamt. ”Allt är ert”, säger aposteln. Var jag än kommer på jorden kan jag gå in i en katolsk mässa och få del av dess gåvor. Varje ordens­syster/broder jag möter får jag se och tilltala som min syster/broder. Varje präst är beredd att för intet ge det han själv har fått för intet. När jag är i nöd får jag be om mina syskons förböner. Dess­utom står tusentals helgon och tiotusentals änglar beredda att komma till min hjälp. ”Jag har ing­enting”, säger aposteln, ”men äger allt”.

När lärjungarna blir förskräckta över vad Jesus säger om rikedomens ris­ker, så antyder han hemligheten: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt”. Bakom det ord som avslöjar oss står inte någon som vill göra livet svårare, utan Guds milda nåd och obegränsade möjligheter.

Ignatius av Loyola säger: ”Få människor anar vad Gud kunde göra av dem, om de utan förbehåll ville överlämna sig åt nådens ledning, om de tog avstånd från sig själva och helt överlämnade sig åt den gudomlige mästaren, så att han kunde forma deras själar mellan sina händer”.

Det första steget är att som Salomo be om klokhetens och vishetens Ande.

Amen.