Skärtorsdagen

2 Mos 12:1-8,11-14  1 Kor 11:23-26  Joh 13:1-15

Med hela kyrkan går vi på nytt in i de tre heliga påskdagarnas hemlighet, Kristi påsk, hans död och uppståndelse, vår tros centrum. Dagarna börjar denna kväll och sträcker sig fram till påskdagens kväll. Det är för stort för att fatta, men ändå verkligt och högst konkret.

Kyrkan låter oss först höra om påskalammets högtid, instiftad genom Mose i Egypten, för att minnas befrielsen ur slaveriet. Men skulle slakta ett felflritt årsgammalt lamm och de som åt skulle ha sina höfter omgjordade, skor på fötterna och stavar i händerna. Det skulle ätas med bittra örter.

Denna måltid pekar fram mot Kristi påsk, där han själv är det felfria lammet. De bittra örterna antyder hans lidande, skorna och stavar­na signalerar det uppdrag som apostlarna fick att fullborda. Lammets blod ströks på dörr­posterna som ett tecken, så att Guds dom över egyp­tiernas ohörsamhet och avguderi inte skulle drabba israeliterna. Farao och egyptierna är en bild för djävulen och hans anhang, frestelser och ondskans anslag. Blo­det räddade dem då. Korsets blod är vår enda rädd­ning undan den onde som har värl­den i sitt våld.

Påskalammsmåltiden når sin fullbordan när Kristus som det sanna påskalammet offrar sitt liv och utgjuter sitt blod för hela världens synder. Kyrkan sjunger det i varje eukaristi: ”O Guds lamm, som borttager världens synder”. Kristi offer är närvarande och bärs fram i varje eukaristi. Något annat skydd mot domen över våra synder finns inte. Men Kristi offer är evigt gällande. Det firas, frambärs och förkunnas i varje eukaristi.

Apostlarna fick uppdraget att fira denna måltid till Kristi åminnelse, biskopar och präs­ter i deras efterföljd. Därför är denna dag också prästämbetets dag, då prästerna förnyar sina prästlöften och biskopen uppmanar hela Guds folk att be för sina präster och sin bis­kop.

Deras uppgift är lika nödvändig som den är krävande. Ty vad eukaristin betyder, visar Jesus när han tvättar lärjungarnas fötter. Fotatvagningen är en slags tillämpad eukaristi. Följden av att bära fram och förena sig med Kristi offer av sig själv, han som kommit, inte för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv för de många. Vi hörde uppdraget till hela Guds folk före evangeliet: ”Ni skall älska varandra så som jag har älskat er”.

Så slås en båge från påskalammsmåltiden i Egypten, över den heliga eukaristin, till vardagens kärlek till varandra och till Jesu minsta bröder.

Uppgiften vore omöjlig om inte Kristus själv ger oss sin nåd, förlåter oss våra synder och ger oss sig själv, sin kropp och sitt blod, så att vi kan bära fram oss själva genom att bli det vi äter och dricker, de tre heliga dagarnas fortsättning.

Amen.