Annandag jul

Apg 6:8-10; 7:54-60 Matt 10:17-22

Ljusets makt över mörkret

Tidigt förstod kyrkan att det inte finns någon motsättning mellan Kristi födelse och Stefanos martyrium. Kristus föds till jorden för att Stefanos skall födas till himmelen. Ljuset tändes på jorden och satte Stefanos istånd att svara sina vedersakare, att be för sina bödlar och att förvandla en förföljare till en apostel. Mörkret får inte makt över ljuset.

Det sker med en märklig lätthet. Stefanos ord väcker ursinne i synagogan, men Stefanos vittnar om den öppnade himlen, där han ser ljuset och Jesus på Guds högra sida. Han behöver inte bekymra sig om vad han ska säga. Enligt Jesu löfte blir orden lagda i hans mun. Fienderna, inte minst frestelsen att själv gripas av ursinne eller lamslås av rädsla, läggs under Sonens fötter. I stället ber han för dem. Det goda visar sig starkare än det onda.

Med Paulus tog det lite längre tid. Han behövde kastas till marken på Damaskusvägen, men i en klassisk predikan för denna dag, så sker det med hjälp av Stefanos förböner. Predikanten, Fulgentius av Ruspe, säger att Paulus inte ens blir förlägen över att tänka på Stefanos död. Paulus stod ju som vittne vid stenandet. Han har själv dragits in i ljuset, där allt mörker mist sin kraft.

När martyrernas antal växer, när vi i den dagliga kampen märker hur lätt det är att dras över på fel planhalva och tror oss behöva höja rösten eller löna ont med ont, när vi bävar inför ordet om att hålla ut till slutet, då får vi påminnas om att mörkret inte har någon kraft mot ljuset. Vi fortsätter att fira ljusets seger över mörkret.

Amen.