Den fruktade och efterlängtade domen

Kristus Konungens dag

Hes 34:11-12,15-17 1 Kor 15:20-26,28 Matt 25:31-46

Den fruktade och efterlängtade domen

En enkel vardagsbild för att visa det yttersta. På kvällen skilde herden fåren från getterna. Under dagen betade de tillsammans och drack ur samma vattenhoar, men på kvällen skildes de från varandra. Bilden är väl bekant för Jesu lyssnare. Den får tjäna som bakgrund till det yttersta, den slutliga domen vid tidens slut, det definitiva åtskiljandet mellan rättfärdiga och orättfärdiga. Något tredje finns inte. Ett modernt rättsfall är ofta en komplicerad historia med vittnen, undersökningar och digra protokoll. Här är allt koncentrerat till det väsentliga. Endast två domslut fälls: ”Kom”, eller: ”Gå bort”. Allt som här i tiden kan skilja människor, status och meriter, utbildning och kunskaper faller här bort. Här skiljs enbart mellan goda och onda, mellan Guds vänner och hans fiender, mellan barmhärtighet och likgiltighet. Det är ingen liknelse Jesus berättar, utan en målning, en grandios skildring, där endast det avgörande lyser fram.

Varje söndag bekänner vi att Kristus ”skall igenkomma i härlighet för att döma levande och döda”. Tron på en slutlig dom har för många försvunnit i dimmor och ersatts av vaga drömmar. När texterna läses låter de för många bara skrämmande.

När tron på en yttersta dom försvinner, får det konsekvenser. M;änniskan blir sin egen domare. Det kan låta barmhärtigt, men vem kan förlåta sig själv, när samvetet verkligen anklagar? Har människan, som det påstås, rätten till sitt eget liv? Att avsluta det när hon själv bedömer att det inte är värt att leva längre? Hon har ju inte skapat sig själv. Utan tron på en yttersta rättvisa uppstår ett vacuum. Rättvisans yttersta grund är borta. Om övergrepp, orättvisa och kärlekslöshet aldrig kommer att klaras upp förändras hela tillvaron. Det öppnar dörren för ångest, cynism och förtvivlan. Om vi inte tror på en gudomlig och rättvis dom, vad har vi då att säga till alla som drabbats av orättvisa domar? Då får lögnare och bedragare, diktatorer och bödlar sista ordet. Det jordiska livets ekvation går inte ihop. De mänskliga försöken att skipa rättvisa räcker ju sällan ända fram, hur viktiga de än är. Vem skall döma de orättfärdiga domarna? Människan behöver och ropar efter en yttersta och absolut rättvis dom.

Därför är det ett i grunden människovärdigt budskap, att Kristus skall komma tillbaka för att döma levande och döda och upprätta sitt eviga rike. Det riket förutsätter att ondskan avslöjas och drivs ut. I sin slutliga dom skall världsalltets Konung sammanfatta hela historien och sätta sitt sigill på den. Dagens evangelium ger åt människolivet dess grandiosa storhet. Inte bara allvar, utan också hopp.

Människosonen, förebådad av profeten Daniel och född av jungfrun Maria, skall ta plats, inte i krubban, utan på sin härlighets tron, kringgärdad av tusen, sinom tusen änglar. Han som själv en gång blev dömd orättfärdigt, skall nu sitta till doms över alla folk. Då skall det bli tydligt vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar rättfärdigheten och den som bara tjänar sig själv. Sanningen om människan, skall en gång blottläggas. Allt skall sammanfattas av världsalltets Konung.

Det märkliga i evangeliet är att både de rättfärdiga och de orättfärdiga blir överraskade. De rättfärdiga har utövat sin barmhärtighet utan beräkning. Deras vänstra hand har inte vetat vad den högra gjort. Evangeliet säger att vad de gjort mot de minsta har de gjort mot Kristus. De orättfärdiga har inte visat barmhärtighet, men trodde att allt var i sin ordning. Deras likgiltighet avslöjar att de bara tjänat sig själva. I förhållandet till de minsta, de hungriga, de hemlösa, de sjuka och dem som sitter i fängelse, avslöjas människans innersta och hennes förhållande till Gud. De minsta bröderna är lemmarna i Kristi kropp, säger Augustinus. Det vi gör mot dem gör vi mot kroppens huvud, Kristus.

Domaren kräver inte något orimligt. Det är ingen teologisk tentamen eller ens ett katekesförhör som väntar. Inte några asketiska konststycken. Allt är samlat i kärleken och barmhärtigheten. Utan den kärleken är också tron utan värde. ”Vid vårt livs afton skall vi dömas efter kärleken”, säger Johannes av Korset.

Vi som hör detta evangelium blir fullkomligt jämlika. Alla mänskliga olikheter blir då oviktiga. Makthavare och småfolk, påvar och lekmän, alla ställs inför samma dom. Titlar och samhällsställning, intelligens, bildning och anseende är då utan betydelse. Det är inte fråga om en eller annan kärleksgärning. Domen avslöjar mitt livs avgörande inriktning, om jag levt för mig själv eller för min nästa, vilket betyder för Kristus.

Vi kan inte använda detta evangelium för att döma någon annan. All dom har Fadern överlåtit åt Sonen, åt honom ensam. Inte ens kyrkan har dömt någon människa till evig förtappelse. Detta evangelium har ibland kallats de sekulariserades evangelium. Här står det ju ingenting om varken tron eller om att gå i kyrkan. Det tycks bara handla om att göra väl mot sin medmänniska i nöd. Men då försöker man gå domen i förväg. I beräkning utföra barmhärtighetsgärningar och sedan förvänta oss den himmelska lönen. Men alla blev förvånade.

Vad skall vi då göra? – Det vi gör i detta nu. Lyssna till och ta emot detta evangelium. Den yttersta tiden har redan brutit in. Domen börjar redan nu, när vi lyssnar och lyder, eller stänger till våra öron och fortsätter som om vi ingenting hört. Evangeliet om den yttersta domen väcker en hälsosam gudsfruktan som inte gör oss modfällda. Den lyfter sinnet. Sikten klarnar. Människan anar att Gud verkligen frågar efter henne. Så värdefull är hon i Guds ögon.

Evangeliet är inget reportage om framtiden. Det anges inte hur många som står på ena eller andra sidan. Evangeliet har vi fått för att lyssna och ta emot. Men tron utan gärningar är död. Den måste fullbordas i handling. Domen börjar redan nu, när vi lyssnar och lyder, eller stänger till våra öron och glömmer det vi hört. Evangeliet om den yttersta domen väcker en hälsosam gudsfruktan, som lyfter människan ur mörkret och in i ljuset. Vi anar den verkliga omsorgen, att Gud med svartsjuk kärlek frågar efter oss och vårt gensvar. Så dyrbar är människan i Guds ögon.

I evangeliets domslut är allt oväsentligt bortskalat, endast kärleken räknas. Andra domar och bedömningar faller bort. Egna och andras. Domen över våra gärningar är samtidigt en dom över hur vi lyssnat och tagit emot nåden. ”Kristus skall döma människan i enlighet med hennes ja eller nej till nåden.”

Amen.