I Faderns och Sonens och den Helige Andens namn

Heliga Trefaldighets dag

2 Mos 34:4b-6,8-9 2 Kor 13:11-13 Joh 3:16-18

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Häromdagen sade någon: Tron är det skönaste som finns. Men hur beskriver man den gudomliga skönheten? Inga ord räcker. Det gäller inte minst tron på den treenige Guden, det centrala mysteriet i vår tro, Faderns och Sonens och Andens trefald och enhet. Skönheten skymtar fram, men kan inte fångas in.

Vi firar den heliga Trefaldigheten som en särskild högtid denna söndag, men den har varit med från början. Redan i begynnelsen skapar Fadern med sitt Ord, medan Anden svävar över vattnen. Men det hade varit mot klokhetens bud, säger en av kyrkans teologer, att redan från början avslöja hela mysteriet. I Gamla Förbundet förkunnas Fadern öppet, men Sonen mera dunkelt. Nya Testamentet uppenbarar Sonen och låter Andens gudom skymta fram. Först i Kyrkans tid kan Treenighetens mysterium formuleras. Men verkligheten fanns med från början.

Vi firar denna trossanning som en särskild högtid under kyrkoåret, som en avslutning och sammanfattning, men verkligheten fanns med hela tiden under de stora högtider vi nu har bakom oss, jul, påsk och pingst. När Maria födde sin son förkunnade ängeln: ”Helig Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.” När Sonen döptes av Johannes svävade Anden över Jordans vatten, som en gång i begynnelsen. Faderns röst bekräftade att det var hans älskade Son. Lukas berättar i Apostlagärningarna att Jesus var smord med helig Ande. När Jesus efter sitt dop frestades av djävulen, var det Anden som förde honom ut i öknen. När Jesus utförde sina befriande gärningar var det med Guds Ande han drev ut demonerna. Hans mat var att göra Faderns vilja. De två är fullkomligt förenade till ett genom Andens sammanhållande band. Jesu ord var fyllda av Ande och liv. När han samtalade med den samariska kvinnan vid Sykars brunn talade han om tillbedjan av Fadern i ande och sanning. Han som är Sanningen leder oss genom sin Ande fram till den sanna tillbedjan. Treenigheten skymtar hela tiden fram i evangeliet om Jesus från Nasaret. När han dör på korset säger han: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” Enligt aposteln är det Anden som uppväckte Sonen från de döda.

Hela frälsningen är ett utflöde av Fadern, Sonen och Anden. Ur källan väller det fram vatten som ger liv och bär frukt. De troende får dricka av Anden. En sång ljuder genom universum, den utgår från Fadern, dess ord är Sonen, dess melodi är Anden.

På samma sätt fortsätter det. Sonen som är sänd av Fadern, sänder sina apostlar genom att andas in sin Ande i dem. Jesus befaller dem att döpa i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Hela livet för den döpte är ett liv i den Treenige Guden. ”I honom är det vi lever, rör oss och är till”. Ändå handlar det inte om panteism eller ett opersonligt kraftflöde. I den Treenige finns inget opersonligt. Vi hör det när Jesus talar om sitt intima förhållande till Fadern. Vi är födda på nytt som söner i Sonen och därmed indragna i tillvarons innersta. Människan, skapad till Guds avbild, görs till ett tempel för den helige Ande. Djupen i människan ropar till djupen hos Gud. Genom Anden kan hon ropa: Abba! Fader! Själv vet hon inte hur hennes bön bör vara, men Anden vädjar för henne med rop utan ord. Hjärtat blir ett ekotempel för den heliga Treenigheten.

Hela kyrkans liv är trinitariskt, framsprunget ur Faderns eviga frälsningsplan. Hon är byggd av Sonen och levandegjord i Anden. Ordet, logos, ger henne ordning och struktur. Anden, pneuma, ger henne dynamik och liv. Det som i världen väcker konkurrens och skapar motsättningar, är i Kyrkan en källa till liv och mångfaldig enhet. Kyrkan framträder som ett folk, ”förenat genom Faderns, Sonens och den helige Andens enhet”.

Vi kan aldrig förstå den helige Treenigheten utifrån. Men vi kan leva Faderns och Sonens och Andens liv så att våra hjärtan vidgar sig och vi löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga sötma.

Den bysantinska pingstliturgin ropar:

”Kom, allt folk, låt oss hylla Gud i tre personer:

Fadern i Sonen med den Helige Ande.

Ty Fadern föder sedan all tid Ordet

som delar hans rike och hans evighet.

Och den Helige Anden är i Fadern,

ärad med Sonen,

en enda kraft,

ett enda väsen,

en enda gudom.

Det är den som vi hyllar med orden:

Helige Gud,

du som har skapat allt genom Sonen

med den Helige Andes hjälp;

Helige Starke,

genom vilken vi har lärt känna Fadern

och genom vilken den Helige Ande har kommit till världen;

Helige Odödlige,

tröstens Ande,

som utgår från Fadern och vilar i Sonen –

Helige Treenighet,

ära vare dig!”

Amen