Söndagen efter jul – DEN HELIGA FAMILJEN

Syr 3:2-6,12-14 Kol 3:12-21 Matt 2:13-15,19-23

Den oövervinneliga familjen

Aposteln föreslår en kollektion kläder. Medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Kan man tänka sig vackrare klädesplagg? Han uppmanar oss att ta på oss dessa i umgänget med varandra. Om det finns något att förebrå de andra så ska det ske med fördragsamhet och överseende. Har det hänt något så ska de förlåta varandra. Han talar om kärleken som ett band som förenar och binder oss vid varandra. Från utsidan går han till insidan: Låt Kristi frid råda i era hjärtan. – Det kan tyckas som en dröm, drömmen om den goda gemenskapen, den välsignade familjen. Den kan tyckas avlägsen, som ett alltför högt ideal. Men innan vi slås av dåligt samvete och skjuter undan det som en dröm, låt oss lyssna till evangeliet, som berättar om en bräcklig och hotad familj, som ändå var skyddad.

Josef, Maria och barnet – På denna lilla familj hänger hela fortsättningen. Guds plan att rädda mänskligheten ser vi i hans omsorg om denna hotade familj. Planen hade förberetts i Gamla Förbundet. En lång och dramatisk historia. Folket hade befriats ur Egypten. Gud hade ingått förbund med dem på Sinai och fört dem genom öknen till det utlovade landet. Templet hade byggts, kungar hade insatts och profeter hade sänts – nu tycks det mesta vara historia. För framtiden hänger allt på dessa tre, Josef, barnet och dess moder.

Den spröda familjen är hotad av Herodes och hans knektar, av nattkyla och hunger, den är utlämnad åt flyktingars ovissa öde. Med ett penndrag hade ondskan kunnat radera ut hela planen – om inte familjen hade stått under Guds ledning och beskydd. Det är inte underligt att den fromma fantasin, t.ex. vår egen Selma Lagerlöf, har broderat och fantiserat om vad som hände under flykten till Egypten. Djuren faller ner och tillber barnet i moderns famn. Palmerna böjer sig ner och gör sina frukter åtkomliga för Josef. Enligt psalmisten skall ju alla vilda djur och all boskap, alla fruktträd och cedrar lova Herrens namn (Ps 148:9). Men evangelisten Matteus är nykter och kärv. Han skriver inte legend utan frälsningshistoria, och nu vilar hela det fortsatta evangeliet på dessa tre. Frälsningsplanen är lika väldig som de tre aktörerna är hotade och värnlösa.

Ändå är de inte passiva statister. I denna akt spelar Josef huvudrollen. Maria nämns inte med sitt namn, bara som ”barnets mor”. Nu är det till davidsätlingen Josef som Herrens ängel talar. Han får befallning i drömmen att fly till Egypten, för att rädda barnet och dess mor undan den hotande faran. Josef tycks inte ha tvekat en sekund. I skydd av nattens mörker bryter de upp. Josef kräver inga garantier om skydd. Några reseförsäkringar fanns inte att teckna. Han handlar beslutsamt och målmedvetet. Inte heller får han i förväg veta hur länge de skall stanna i Egypten. ”Stanna där tills jag säger till dig”, lyder anvisningen. Han förblir beroende av Guds fortsatta vägledning. Men det som i förstone kan tyckas ovisst, är grunden till den verkliga tryggheten. Det enda som krävs är att han förblir vaken för att lyssna, och beredd att lyda vad han hör. ”Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig”, hade Josef hört i psaltaren (Ps 32:8). Josef är lyhörd och lydig. I honom skymtar den gode familjefadern fram, den som, enligt den helige Benedikt, ”med lydnadens snabba steg” uppger den egna viljan och lyder, inte ”ängsligt, söligt och ljumt”, utan ”med glatt hjärta, av kärlek till Kristus” (RB 5:7,14,15, 69).

Josef måste ha haft den gåva som vi hörde aposteln tala om: ”Låt Kristi frid råda i era hjärtan.” Evangelisten Matteus har ju tidigare berättat att Josef var ”rättfärdig” (Matt 1:19). Han hade aldrig varit det redskap han var, om han inte ägt denna frid i sitt hjärta. Den frid och inre samling som inte är trög och vacklande, men heller inte styrs av egna planer och ambitioner. Vad skulle inte hända i våra familjer och i vår värld om Josef blev föredöme för familjefäder och folkens ledare? – Genom Josefs tysta lydnad sker något som övergår allt vad människor och pampiga projekt kan åstadkomma.

De onda anslagen kommer på skam. Den värnlösa familjen undgår de hotande farorna från Herodes och hans knektar. Och det var inte vilket anslag som helst. Herodes hade en missriktade vilja att röja varje konkurrent ur vägen. Bakom honom skymtar den kosmiska drake som enligt bibelns sista bok ”stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det” (Upp 12:4). Gud låter ondskan komma på skam – med hjälp av Josefs lydnad.

Samtidigt sker något mera än att denna konkreta familj blir räddad. Det är ingen tillfällighet att Josef får fly till Egypten. Matteus hänvisar till ett ord från profeten Hosea: ”Från Egypten har jag kallat min son” (Hos 11:1). Evangelisten påminner oss om hur Gud en gång befriade hela sitt folk ur slaveriet i Egypten, dit det hade förts av en annan Josef. Denna Guds befrielse av sitt folk skall nu fullbordas och bli en befrielse av hela den mänskliga familjen, befrielsen ur det andliga Egypten. Befrielsen från alla mörkrets och ondskans makter. Jesusbarnets räddning ut ur Egypten ger därför en föraning om hela den mänskliga familjen och var och en av oss: Ut ur Egypten har jag kallat min son.

Det som händer Josef, barnet och dess mor är därför en bild för varje familj och hela kyrkan på dess vandring genom tiden. Som en kyrkofader uttrycker det: ”förföljd av världen, men tröstad av Gud går kyrkan fram på sin pilgrimsvandring” (Augustinus). Hon och varje familj bär det nya livet i sin mitt och har uppgiften att vårda och skydda det så att det kan växa till. Ständigt hotas det, men tron förlitar sig hela tiden på Guds oryggliga frälsningsvilja.

På samma sätt får vi se på både familj, kloster och på hela kyrkan. Ondskans hot och anslag är en realitet, som inte skall förvåna oss. Men Guds frälsningsvilja är starkare, trots att den gör sig beroende av bräckliga, mänskliga redskap. Redskapen, inte minst familjefäderna, är kallade att som Josef lyssna och lyda i tro, ta på oss de kläder som aposteln visade fram för oss, bevara Kristi frid i hjärtat, men framför allt att förnya och fördjupa vår förtröstan på den orubbliga frälsningsplan som vi är indragna i och som vi nu bekänner oss till.

Amen.